Höstterminen 1919 började Siri Öhngren, nybliven lektor i biologi och hälsolära, att undervisa på Folkskollärarseminariet i Umeå. Hon var född och uppvuxen i Örnsköldsvik och hade i början av seklet själv avlagt folkskollärarinneexamen vid seminariet. Efter många år som lärare i hemstaden fortsatte Siri Öhngren sin utbildning tills hon då 1919 återvände till Umeå där hon skulle bo kvar livet ut.
Några år efter att Siri etablerat sig i staden konstituerades en avdelning av Fredrika Bremerförbundet (FBF) i Umeå på ett möte i flickskolan i mars 1922. Fredrika Bremerförbundet hade då funnits nationellt i nästan fyrtio år. Sammankallande till mötet var en grupp tämligen högprofilerade kvinnor, bland dem den frisinnade lektorn Siri Öhngren. Till ordförande i föreningen valdes landshövdingskan Maria Schotte (1857–1949) men i praktiken fungerade vice ordförande Siri Öhngren som ordförande och som ordinarie sådan valdes hon i februari 1923.
Vem var då FBF:s första ordförande? Hon föddes 1883 i Själevads församling som äldsta dotter till handlaren och den liberale riksdagsmannen Henrik Öhngren (1853–1926) och hans maka Eva, född Augustin (1862–1927). Paret fick ytterligare sju barn, sex söner och ytterligare en dotter.
Siri Öhngrens uppväxt präglades av det samhällsengagemang som främst fadern stod för. Staden Örnsköldsvik, som då hörde till Själevads församling, var under framväxt och det fanns en pionjäranda i staden som manade till olika initiativ. Kvinnor kom att sitta i stadens skolstyrelse och där fanns flera framgångsrika affärskvinnor. När den kvinnliga rösträtten 1908 debatterades i diskussionsföreningen var det Siri Öhngren som inledde om ”kvinnans rättmätiga anspråk”.[1]
Under Siri Öhngrens uppväxt var skolväsendet i Örnsköldsvik fortfarande tämligen oordnat. Sina första år gick hon i stadens flickskola men redan som 13-åring började hon på Palmgrenska skolan i Stockholm där hon 1901, efter fem år, avlade studentexamen med skolans högsta betyg. Hon hade då den legendariske rektor Edvard Palmgren som klassföreståndare. Förvånansvärt snabbt fick hon en yrkesutbildning då hon redan 1902 efter endast ett års studier avlade folkskollärarinneexamen i Umeå. Detta var möjligt eftersom hon skrevs in direkt i fjärde klassen på seminariet. När Siri Öhngren utexaminerats 1902 kom hon under åtta års tid att arbeta som lärare på olika skolor i Örnsköldsvik.
Från hösten 1910 kom hon att ägna sig åt naturvetenskapliga studier på Stockholms högskola där en licentiatexamen 1917 i biologi och geografi erövrades. Fram till 1919 arbetade hon som lärare både i Göteborg och i Stockholm. I september 1919 förordnades Siri Öhngren av Kungl. Maj:t till ämneslärare och lektor i biologi med hälsolära och geografi vid folkskolelärarinneseminariet i Umeå. Siri Öhngren kom att vara huvudansvarig för biologiinstitutionen under de 25 år hon arbetade vid seminariet och hon tog ett stort ansvar för sina studenter. Hon var av och till tjänstledig för olika uppdrag, redan i september 1921 ägnades en månad åt Lycksele lappmark för att besöka olika folkskolor och 1922 gjordes en studieresa till England. Hon hyste ett starkt intresse för studenternas läromedel och blev tillfrågad av Norstedts förlag 1925 om att skriva en lärobok i biologi, något som emellertid rann ut i sanden på grund av sjukdom. Även hälsolära med sexualundervisning engagerade henne och de perioder då hon var sjukskriven oroade hon sig för om studenterna fick adekvat undervisning. Hon föreslog egna vikarier för att undervisningen skulle kunna fullföljas på ett bra sätt. Skolans trädgård var en hjärteangelägenhet och under sina studier hade hon byggt upp ett herbarium och en stor insektssamling som hon månade om.
Med tanke på att Siri Öhngren vuxit upp i ett politiskt frisinnat hem och varit knuten till läroanstalter i Göteborg och Stockholm där kvinnors möjligheter att ta ansvar för samhällsfrågor var en realitet är det inte ägnat att förvåna att samhällsengagemanget fortsatte även i Umeå. Hon hade bland annat styrelseuppdrag i olika skolor i staden. I sin hemstad Örnsköldsvik hade hon, som nämnts, varit engagerad i rösträttsfrågan. Huruvida hon fortsatte därmed även i Umeå går inte att avgöra eftersom det saknas matriklar över rösträttsföreningens medlemmar. Hon levde och verkade dock otvivelaktigt i en miljö med flera rösträttskämpar så sannolikheten att hon var med och firade kvinnors rösträtt är stor. Siri Öhngren var även politiskt engagerad som ordförande för Frisinnade kvinnor i Umeå, en liberal förening som initierats av kollegan Anna Grönfeldt.
Siri Öhngren var även medlem i föreläsningsföreningen Minerva, från 1923 som ordförande under ett antal år. Det tycks som om stämningen på Minervas möten var god, rent av uppsluppen. Siri Öhngren var inte bara ordförande utan det hände även att hon föreläste, till exempel över Darwin och om Carl Jonas Love Almqvist. Siri Öhngrens mest långvariga engagemang var dock ordförandeskapet i Fredrika Bremerförbundet. Vilken betydelse hon hade i FBF är svårt att ha en bestämd uppfattning om. Hon var inte rädd för att föra ordet, det kan man utgå ifrån, men hon var ingen galjonsfigur i den meningen att hennes röst hördes över alla andras. Som ordförande bjöd hon in till styrelsemöten och bridgeaftnar i sitt hem och hon, bland flera andra, lånade ut konst till en konstutställning som FBF arrangerade. Hon valdes till representant för årsmötet i Stockholm 1934 och till ledamot i Fredrika Bremerförbundets förbundsstyrelse mellan 1937 och 1940, då hon avsade sig omval.
Giftermål
Den frisinnade seminarielektorn Siri Öhngren gifte sig borgerligt i Uppsala rådhus i juni 1924 med den välkände, ja närmast ökände advokaten Sven Hallström, högerman och sedermera, under några år på 1930-talet, en av Umeås organiserade nazister.
Var träffades lektor Siri Öhngren och advokat Sven Hallström? Därom tiger källorna men var de nu än träffades talade Sven Hallström om henne i lyriska ordalag i brev till sin vän och förtrogne, arkeologen Gustaf Hallström. Sven Hallström skrev att hon berört honom på ett sätt som ingen kvinna tidigare har gjort. Siri Öhngrens omdömen om sin blivande make finns beklagligt nog inte bevarade.
Eftersom Siri Öhngrens liv kom att drastiskt förändras när hon 1924 gifte sig och blev styvmor till Sven Hallströms fem barn där den yngsta, Ann-Marie, bara var sju år gammal, är det på sin plats att kort biografera Sven Hallström för att om möjligt ana hur hennes liv i hemmet kan ha gestaltat sig.
Sven Hallström var jämngammal med Siri, född 1883 i Stockholm som äldste son till den socialt och kyrkligt engagerade, politiskt konservative rektorn Paul Hallström och bryggardottern Teresia. Modern dog ett år efter yngste sonens födelse när Sven var nyss fyllda åtta år och när han var tolv år gifte fadern om sig. Sven Hallström tog studentexamen vid Södra Latin 1900 varefter han studerade juridik i Uppsala där han avlade examen 1904. Samma år gifte han sig borgerligt i Frankrike med den jämnåriga Laura Schück för att året efter vigas i Uppsala domkyrka. Laura Schück hade både judiska och franska anor som dotter till litteraturprofessorn Henrik Schück och hans hustru Sigrid Feron. Laura Schück studerade även hon vid universitetet i Uppsala där hon 1904 hade avlagt en fil.kand. examen i tyska och slaviska språk.
Sven Hallström fick under det kommande året stora ekonomiska problem på grund av dåliga affärer, något som resulterade både i stämningsansökningar och hot om häktning. Han flydde då landet hals över huvud tillsammans med hustrun och den äldste tvåårige sonen. I Marseille lämnade Sven Hallström både fru och barn utan att meddela sig. Laura for hem, besluten om att ta ut skilsmässa men paret återförenades och flyttade 1909 till Umeå. Sven Hallström arbetade där både på länsstyrelsen och vid tingsrätten och som advokat till husbehov.
Sven Hallström trivdes i Umeå. Laura Schück/Hallström var, med undantag av några vikariat på seminariet, upptagen av sina graviditeter och barn. I Umeå föddes nämligen ytterligare tre barn i familjen, den yngsta, Ann-Marie 1917. Laura Schück/Hallström kom att bli endast 36 år gammal för en kväll vårvintern 1919 överdoserade hon sömntabletter, hamnade på sjukhus där lunginflammation tillstötte och bidrog till hennes död. Sven Hallströms liv efter hustruns död präglades inte bara av hårt arbete utan också av återkommande mer eller mindre kaotiska tillfälliga förbindelser med kvinnor som han råkade träffa. Knappt hade Sven Hallström trasslat sig ur det ena förhållandet förrän han kastade sig in i nya.
Året innan Laura Schück/Hallström dog, alltså 1918, öppnade Sven Hallström sin advokatbyrå och köpte Aschanska villan som han dock flyttade in i först efter hustruns död.
Från 1924 blev Aschanska villan Siri Hallströms hem, som maka till Sven och som en mor till hans barn. Trots giftermål och hastigt påkommet föräldraskap kunde hon fortsätta med både arbete och föreningsengagemang eftersom paret Hallström kontinuerligt hade tjänstefolk, husa, barnflicka och husmor.
Hur skulle Siri Hallströms liv med maken Sven gestalta sig? Ja, han ändrade inte nämnvärt sina levnadsvanor när han gifte om sig. Han hade kvar sitt självhävdelsebehov, sin aptit på kvinnor och han arbetade ständigt. Siri Hallströms liv som gift kom att präglas av arbete, föreningsliv, sjukdomar och ansvar inför maken, hans barn och barnbarn.
Livet gick, trots bekymmer, sin gilla gång men 1936 blev ett skräckens år för Siri Hallström. Sven Hallström hade lovat en annan kvinna ett gemensamt liv och Siri Hallström beslöt sig för att ta ut skilsmässa vilket också skedde i november 1936. Redan i augusti hade Siri Hallström hyrt en lägenhet på Kungsgatan 47 a två trappor upp, en lägenhet som hon delade med väninnan Engla Ringström från Tärnaby. När insikten om vidden av makens otrohet blev känd för Siri Hallström tycks vardagen ha störtat samman. Hon var periodvis tjänstledig, vistades på vilohem och övervägde att flytta från Umeå. Hon ansökte i december 1936 om att få ha sitt flicknamn Öhngren i efternamnet tillsammans med Hallström.
Skilsmässan är väl beskriven både av Sven Hallström i brev till vännen Gustaf Hallström som i skarpa ordalag fördömde hans handlande och av Siri Hallström som också skrivit ett mycket långt brev till Gustaf Hallström för att återge sin version av händelseförloppet. Det är en skakande läsning om otrohet, hänsynslös självupptagenhet och oförskämda krav om förståelse. Siri Hallström hann inte lämna hemmet förrän den nya kvinnan flyttade in – till barnens förskräckelse. Döttrarna solidariserade sig helt med Siri Hallström och vägrade att besöka hemmet. Motvilligt fann sig Sven Hallström föranlåten att avstå från sin nya kvinna och hösten 1937 var således, förvånande kan tyckas, de båda åter samboende.
Åren efter skilsmässan och återföreningen fortsatte Siri Öhngren Hallström som ordförande i FBF med en del avbrott fram till 1939. Anledningen till att hon då avgick torde hänga samman med att hon varit svårt sjuk sedan september 1938 och den svåra hösten följdes av tjänstledighet vårterminen 1939. Under denna tid aktualiserades försäljningen av Aschanska villan men fullföljdes inte. Först i juni 1942 träffades ett avtal med Umeå Fabriks- och Hantverksförening om köp av fastigheten.
I november 1942 hände en förfärlig olycka i hemmet på Vasagatan 1. Under mörkläggningen föll Siri Hallström i en trappa i Aschanska villan där familjen ännu bodde kvar. Siri var ensam hemma, hon hittades medvetslös och svårt skadad. Hennes högerarm bröts på tre ställen och hon fick en mindre spricka i skallbenet ovanför höger ögonhåla. Hon var medvetslös under lång tid och drabbades under flera veckor av minnesförlust. Hon låg i enskilt rum på sjukhuset från början av november då olyckan inträffade till mitten av december. Hon repade sig inte riktigt efter detta fall. Efter flera operationer i Umeå opererades hon igen i februari 1943 på Serafimerlasarettet i Stockholm. Det var nu inte första gången hon behandlades på Serafimerlasarettet. 1939 var hon där för efterbehandling för sina blödningar hon hade 1938 då hon också fick problem med synen, något som förvärrades efter hennes fallolycka. Alla hennes olika sjukdomstillstånd påverkade hennes arbetsförmåga och högerhanden var dessutom väsentligt invalidiserad.
Hur skulle Siri Öhngren Hallström kunna fortsätta sitt arbete? Situationen på seminariet var vid tillfället sådant att hon skulle vara tvungen att förlägga halva sin tjänst på läroverket eftersom hon bara kunde få halvtid på seminariet. Detta upprörde både henne men också maken. Och det måste sägas att han kämpade för att hon skulle slippa tjänstgöringen på läroverket. Han argumenterade för att det skulle bli alltför krävande för henne att försättas i en helt ny pedagogisk situation, kanske med disciplinproblem. Siri Öhngren Hallström kom heller aldrig att arbeta på läroverket. Men det var inte enkelt för henne att vara tjänstledig, sjukskriven eller till och med fundera på att behöva gå i pension. Även Sven Hallström var medveten om hennes starka yrkesidentitet och skriver i ett brev till hennes läkare att
”min hustrus intresse för arbetet är avgörande. Hon gifte sig ju icke förrän efter fyllda 40 år och har alltid räknat med tjänsten såsom sin huvudsakliga livsuppgift. /…/ Skulle hon bliva avpolletterad faller hon nog ihop.”[2]
Under tidig höst 1944 vistades hon på Saltsjöbadens badhotell för att om möjligt återvinna sin hälsa. Då var det främst hjärtat som krånglade med kärlkramp som ett plågsamt symptom. Sven Hallström hälsade på henne och de beslöt att Siri skulle stanna i Stockholm medan Sven skulle fira jul i Umeå. Han var som hastigast förbi på besök i Saltsjöbaden någon enstaka dag före jul på en av sina resor från Berlin. Siri Öhngren Hallström hade för avsikt att hälsa på hos döttrarna, som bodde i Bromma, under julhelgen. Siri Öhngren/Hallström kom emellertid aldrig dit eftersom hon dog den 23 december 1944, kanske i taxin på väg till Bromma, som Svens barnbarn Jon Kahn framställer det.[3]
Begravningen ägde rum i Heliga Korsets kapell på Skogskyrkogården den 29 december 1944. I augusti 1945 fördes urnan till Norra kyrkogården och den Hallströmska familjegraven där Laura Schück/Hallström redan var gravsatt.
Siri Öhngren Hallström kom aldrig att återbördas till sitt ursprung trots att särskilt hennes lillasyster kämpade för att hennes kvarlåtenskap skulle återbördas till familjen. Systern ville säkert också att hon skulle begravas i familjen Öhnströms grav i Örnsköldsvik men Siri och det hon lämnade efter sig kom i stället att infogas i den Hallströmska släkten.
Arkiv
Stockholms stadsarkiv:
Anna Sandströms skolas arkiv
Palmgrenska skolans arkiv
Folkskoleseminariet i Stockholm
Örnsköldsvik stadsarkiv, Flickskolans arkiv
Forskningsarkivet Umeå universitet: Sven Hallströms arkiv
Folkrörelsearkivet i Västerbotten, Umeå: Fredrika Bremerförbundets arkiv samt Minervas arkiv
Västerbottens landstings arkiv, journaler.
Uppsala universitets betygsarkiv
Stockholm högskolas betygsarkiv
Litteratur
Kahn, Jon, En osannolik kärlekshistoria (Stockholm, 2011).
Sundin, Bo, Aschanska villan 1906-2016 (Umeå, 2016)
Örnsköldsvik 100 år, red. Lundberg, Ove & Axenström, Karl-Eric (Örnsköldsvik, 1994)
Wichman, Holger, Örnsköldsviks historia 1842-1942 (Ö-vik 1943).
Öhngren, Rolf, Örnsköldsvik intill år 1900 (Örnsköldsvik, 1927)
Intervjuer, brev, släktforskare
Jon Kahn, Stockholm, dotterson till Sven Hallström
Gunnel Hallström, Luleå, f.d. hustru till Sven Hallströms barnbarn Paul Hallström
Jonsson, Gun, Umeå, släktforskare
Noter
[1] Örnsköldsvik 100 år, red. Lundberg, Ove & Axenström, Karl-Eric (Örnsköldsvik, 1994) s 266.
[2] Avdelningen för arkiv och specialsamlingar, Umeå universitetsbibliotek, Sven Hallström:s arkiv, C3:9.
[3] Kahn, Jon, En osannolik kärlekshistoria (Stockholm, 2011) s 190-192.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.