Uppväxten i Norsjö
Hulda Solander föddes 1848 i Norsjö prästgård som fjärde barnet av sju. Fadern var kyrkoherde Erik Johan Solander och modern hans hustru Catharina Vilhelmina Grape. Livet i prästgården var enkelt och sparsamt och syskonen Solander fick där igenom enkla och sunda vanor. Kyrkoherden var en friluftsmänniska och uppfostrade sina barn främst genom fysisk härdning, bland annat med kallbad.
Vid prästgården fanns en parkliknande trädgård, symmetriskt indelad med terrass, trädplanteringar och promenadgångar bakom mangårdsbyggnaden och köksträdgård öster därom. Nedanför prydnadsträdgården låg ett sädesland där råg odlades och ner mot sjön växte vilda törnrosor. Trädgården hade tillkommit vid samma tid som bostadshuset som stod färdigt 1813, båda anlades av Norsjös förste kyrkoherde Anders Linder, en man som intresserade sig för allt från konst och arkitektur till nyodling och plantering.
Utbildningen i Stockholm
Hulda fick en för tiden ovanlig utbildning då hon i slutet av 1860-talet skickades till Stockholm för att vid folkskoleseminariet där utbilda sig till lärarinna. 1853 hade kvinnor fått rätt att undervisa i mindre folkskolor och två av dåtidens seminarier hade gjorts tillgängliga för kvinnor, nämligen Stockholm och Härnösand. Seminariet i Stockholm anlades redan 1830 som först i Sverige, tolv år innan beslutet om allmän folkskola fattats. Till en början mottogs både manliga och kvinnliga lärarelever vid skolan men från och med hösten 1865 endast kvinnliga. Utbildningen gick 1862 från ett- till tvåårig.
Sveriges riksdag hade 1842 beslutat att införa allmän obligatorisk folkskola i hela landet och i den allra första folkskolestadgan från samma år togs vikten av trädgårdsundervisning upp. Det ansågs att varje folkskola borde ha en bit mark där undervisning i trädgårdsodling kunde bedrivas. Denna undervisning var dels ett sätt att få det svenska folket att äta mer frukt och grönt – genom att ge barnen kunskap i trädgårdsodling skulle man också påverka föräldrarna – men det ansågs också vara det mest effektiva sättet att främja barnens utveckling och göra dem till ordningsamma, skönhetsälskande och ekonomiskt medvetna människor. Den som vårdade sin trädgård kände kärlek till sin täppa likväl som till det stora hemmet Fosterlandet. Trädgårdsskötseln syftade också till att förverkliga det enkla men prydliga och välskötta hemmet.
Alla lärare och lärarinnor var dock inte lika kunniga i odling och för att råda bot på detta blev undervisning i trädgårdsskötsel obligatorisk vid lärarseminarierna 1875 men vid många seminarier bedrevs sådan undervisning även före det. För att hjälpa undervisningen anlades undervisningsträdgårdar vid seminarierna, de första redan på 1860-talet. Undervisningen pågick i första hand under vår och höst. I början av 1900-talet låg den på närmast lika hög nivå som för tidens trädgårdsmästare vilket visar hur viktiga man ansåg kunskaperna och erfarenheten av trädgårdsodling var.
Trädgårdsskötsel ingick i de s.k. övningsämnena (de övriga var teckning, sång, gymnastik och slöjd). I den undervisning som de blivande folkskolelärarinnorna fick omkring sekelskiftet 1900 kunde till exempel anläggning av gräsmattor och vägar, plantering av parkträd och –buskar, häckar, fruktträd och bärbuskar, inlärande av svenska och latinska namn, upptagning och förvaring av rotfrukter, skötsel av drivbänkar, sådd av köksväxt- och blomsterfrön, utplantering av plantor, bekämpande av skadedjur och svampar samt skörd, sortering, förpackning och förvaring av frukt ingå. Man behandlade även frågor som trädgårdens läge, jordmån, dränering samt sammansättning och användning av naturlig gödsel och konstgödsel.
Lärarinnan och skolträdgården
Efter utbildningen fick Hulda sin första tjänst 1870 i Österhaninge där hon arbetade som lärarinna vid Svartbäckens folkskola och undervisade ett femtiotal elever mellan 7 och 14 år gamla. Med sig hade hon mostern mamsell Johanna Grape från Härnösand. Här undervisade Hulda bl.a. i naturlära, inte förrän 1877 blev dock trädgårdsskötsel ett eget ämne i Svartbäcken.
Hur mycket undervisning i trädgårdsskötsel som skedde på landets olika folkskolor varierade en hel del och berodde främst på lärarens eller lärarinnas eget intresse. Många lärare såg dock eleverna mest som gratis arbetskraft och lät dem inte ta del av skörden. Efter protester från föräldrar och skolinspektörer delades därför skolans mark från 1869 in i en lärarträdgård och en skolträdgård.
Missväxtåren på 1860-talet gjorde att skolträdgården blev en viktig del av den statliga propagandan för att hindra emigrationen till Amerika och detta ledde till att 65% av landets skolor 1890 hade någon form av skolträdgård, ofta tack vare de lokala trädgårdsföreningarna. Till folkskolorna lämnade även hushållningssällskapen fröer, träd, buskar och plantor. I vissa skolor fick flitiga elever fruktträd och bärbuskar med sig hem som premie, trädgårdsredskap och växter kunde också delas ut som pris i olika tävlingar på skolan.
Efter tre år i Österhaninge flyttade Hulda och mostern 1873 till Umeå där Hulda hade fått en tjänst vid den flickskola som grundats i staden två år tidigare med Ida Schugge som föreståndarinna. Flickskolor utgjorde vid tiden en pedagogisk nyhet och skulle framförallt ge flickorna nyttig kunskap. Ett viktigt inslag i flickskolans värld var skolträdgården som skulle väcka elevernas intresse för både det ändamålsenliga och det vackra – hemträdgården betraktades vid tiden dessutom i hög grad som ett kvinnligt ansvarsområde. I skolträdgården fanns ofta svenska träd- och buskarter representerade liksom utländska sorter som bedömdes intressanta. Anordningarna kunde påminna om botaniska trädgårdar.
Livet på Lugnet
Mellan 1862 och 1882 avled fem av Huldas sex syskon i olika sjukdomar och olyckor och hon fick därför 1882 lämna tjänsten i Umeå och återvända hem till Norsjö för att vårda modern som var sjuk av sorg och ta hand om det stora jordbruket på prästgården. När fadern dog 1889 flyttade Hulda och hennes mor tillsammans med mostern Johanna Grape och familjens hushållerska och trotjänarinna Mina Lundmark till gården Lugnet invid Skellefteå kyrkstad. 1918 sällade sig även flickan Sigrid Holmström till dem som piga. Fastigheten hade Hulda förvärvat från apotekare Carl Oskar Mandazino Bergström. Bergström drev från 1873 och fram till sin död 1892 apoteket Nordstjernan i Skellefteå. Delar av trädgården kan mycket väl ha varit anlagda under Bergströms tid då apotekare ofta var intresserade av botanik och odling, ofta med tonvikt på medicinalväxter.
Det lilla ljust reveterade bostadshuset på Lugnet uppfördes ursprungligen 1844 som kontorshus vid Johannisfors sågverk i Klutmark. Sågen drevs endast en kort period och byggnaden flyttades 1859 till Skellefteå av sågverkets siste disponent Nicanor Sandström. Därefter ägdes gården en tid av tullinspektör Akerhjelm och sedermera av apotekare Bergström.
Livet på Lugnet var en idyll. Trädgården var stor och den sköttes i första hand av flickan Sigrid. När hon som tolvåring kom till gården fick hon lägga in träplattor i sina tunna kängskor för att inte få ont i fötterna då hon skulle spada upp trädgården och rensa ogräs.
Trädgården var indelad i tre delar; den övre, den nedre samt praktträdgården. Den övre trädgården låg mot Kustlandsvägen som då gick genom kyrkstaden och förbi Lugnet och här odlades främst nyttoväxter såsom fyra sorters ärtskidor, sallat, dill, rädisor, rättika, mangold och spenat. Invid vägen växte en poppel vars grenar gick nästan över hela gatan. I den nedre trädgården som låg bakom mangårdsbyggnaden i sluttningen mot älven odlades morötter, vitkål, blomkål, kålrötter och rovor.
I praktträdgården närmast intill huset odlades blommor och här fanns även fruktträd planterade. I en stor bänk växte stora förädlade rosor av vilka man ibland sålde inne i staden på lördagarna. När kyrkklockorna ringde in helgen på lördagsaftonen skulle alla gångar i trädgården vara krattade och allt arbete undanstökat. I trädgården fanns också en murad trädgårdsgrotta med hästskoform. I backen nedanför gården växer idag dvärgvårlök Gagea minima, en mycket liten liljeväxt som troligtvis har odlats i trädgården och därifrån rymt då den inte växer naturligt så långt norrut.
Hur trädgårdsväxterna nyttjades
I början av 1900-talet betraktades ännu trädgårdens produkter som kreatursmat eller lyxartiklar av den norrländska allmänheten, så ej hos familjen Solander. Ärtskidor åts mycket i gården, av dem gjordes på lördagarna släpärter med rört smör. Sockerärtor och spritärtor förvälldes och torkades för att kunna serveras under vintern. En del sparades även och såldes som frö om våren. Rovorna gavs som vinterfoder till gårdens höns och getter, utdrygade med brännässlor som slogs runt gården och torkades på uthusvinden innan de hackades upp och gavs till djuren.
Till det finaste som gården producerade räknades häggbärsgelén. Den fick bara användas till Huldadagens tårta och till den tårta som skänktes till missionsauktionerna på höstarna samt till avskedsmiddagen som alltid hölls i slutet av varje sommar då Huldas enda överlevande syskon, brodern lektor Emil Otto Solander, återvände till sitt arbete vid Södermalms läroverk i Stockholm efter sin sommarvistelse i Skellefteå. Denna middag bestod alltid av sandwichar med gravad lax, grönsakssoppa med grönsaker från trädgården, grädde och äggula, inkokt lax med majonnäs och grönsaker samt kyckling och nystekt färskpotatis och sallad. Till efterrätt serverades då små pannkakor rullade i vispgrädde blandad med häggbärsgelé.
Sista tiden
Efter moderns död 1894 öppnade Hulda en liten privatskola för barn från förmögna hem i Skellefteå. Våren 1900 anställdes hon vid stadens flickläroverk där hon blev kvar fram till 1909 då läroverket upphörde. Flickläroverket hade inrättats 1881 och staden förvärvat Ida Schugge som föreståndarinna från Umeå flickskola. Kanske var det tack vare henne som Hulda fick sin tjänst vid skolan. Läroverket flyttades 1884 till en annan byggnad flyttad från Johannisfors såg i Klutmark till Skellefteå och där placerats vid korsningen Storgatan/Viktoriaesplanaden.
Vid Huldas död 1940 donerades Lugnet till kyrkorådet i Skellefteå för att begagnas som bostadslägenhet i enlighet med Huldas testamente från 1933. Hon var mycket noga med att nedteckna i testamentet att gården aldrig fick användas som café, nöjeslokal, värdshus eller dylikt. Efter detta bodde i gården en tid konstnären Hannes Wangstedt. Idag är gården privatbostad. Av den gamla trädgårdsanläggningen återstår främst syrenhäcken runt gården.
Vinjettbild: Gården Lugnet sett från köksträdgården. Foto Skellefteå museum.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Tryckta källor:
Sigrid Holmström, Min tjänst hos Hulda Solander på Lugnet del 1-2, Lilla Skelleftebladet nr 69-70/2009
Gustaf Renhorn, Gamla stadsbor del 2, 1960
P. Åkerblom, Skolträdgården – ett smultronställe i bildningens tjänst, årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven 2007
Källor webben:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ume%C3%A5_elementarl%C3%A4roverk_f%C3%B6r_flickor
https://sv.wikipedia.org/wiki/Folkskoleseminarium
https://popularhistoria.se/politik/kvinnokamp/flickskolan-hade-stor-betydelse-for-kvinnororelsen
Arkivmaterial:
Arkivhandlingar från flickskolan Skellefteå, Skellefteå museums arkiv
Pernilla arbetar som byggnadsantikvarie på Skellefteå museum och ansvarar för Västerbottens byggnadsvårdsportal Hålla Hus (www.hallahus.se). Hon har tidigare skrivit flera artiklar i ämnet norrländsk trädgårdshistoria samt byggnadsvård och har även varit krönikör på tidskriften Gård & Torp.