När man går genom en korridor i Kulturskolan i Stockholm, eller varsomhelst annars där det finns yngre fiolelever, kan man ofta höra från rummen hur barn spelar. En av musiklärarna lär ut något som låter som ett övningsstycke, en liten etyd för en nybörjare. Ett mycket bra övningsstycke med träning för fingrarna som ska sätta tonerna rätt i en skala i G-dur. Bra övning för armen och handen som håller stråken, öva rätt ansats och tryck mot strängen, jämn rytm och tempo i både upp- och nerstråk, fast tempot är måttligt så här i första försöket. Det är första reprisen de spelar, första delen av låten. De ger sig nog inte på andrareprisen, inte den här gången. Den är lite mer svårspelad med sina strängväxlingar, i alla fall för en nybörjare.
Men det är inget övningsstycke för nybörjare du får höra, utan en svängig danslåt, en polkavariant från Lajksjö, Babba Lisas hyfs’n.
I låtsamlingar med nedtecknad svensk folkmusik och i inspelningar som gjorts av traditionsbärare saknas ofta kvinnliga förmedlare, ända in i nutid. I äldre samlingar är de få, närmast obefintliga. Ibland står en kommentar: ”spelmannen hörde sin mormor tralla låten”, och då utan att ange namn eller var och när hon levde. Ibland nämns att en namngiven spelmans mamma eller farmor spelade, kanske en hustru, men sällan hennes namn. Av de få kommentarer som nämner kvinnor står alltså oftast att hon trallade eller sjöng. Kan det vara så att kvinnorna inte spelat? Enligt Staffan Lundmark (tidigare forskningsarkivarie på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå), uppgav flera av de dokumenterade spelmännen att “mamma hjälpte mig stämma fiolen”. Men varför kunde mammor stämma fioler om de inte spelade själva?
De låtuppteckningar som gjordes under tidigt nittonhundratal täcker inte heller in hela landet, utan insamlingarna gjordes från söder till norr, men de stora utgivningarna avstannade vid Ångermanland. Att det spelades även norrut är självklart. Med anledning av bristen på kvinnor i äldre utgivna låtsamlingar vill vi framhålla en kvinna som trots allt inte glömts bort: Babba Lisa. Det är inte konstigt att hon fortfarande är i hög grad ihågkommen – hon var märkvärdig.
Barbara Elisabet föddes 1833 I Ytterrissjö, Åsele som dotter till Erik Jonsson (f 1792 Lajksjö) och Anna Hansdotter (f 1802 Ytterrissjö, Åsele).
Hennes farfar var välkänd och kallas fortfarande Storsme´n (storsmeden) i Lajksjö. Han lär ha tillverkat 1600 gevär. Han var också med och byggde gamla kyrkan i Bergvattnet (nuvarande Dorotea) och ett par andra kyrkor. Barbara Elisabet var storvuxen, stark, snabb och ärvde sina förfäders handlag. Det sägs om henne att hon täljde en träsked medan grötgrytan kokade. Hon var smideskunnig, och när det skulle slaktas var det hon som skötte det.
Babba Lisa gifte sig med sin kusins son Michel Oschen (Mikael Olofsson) från Lajksjö. De bosatte sig i Lajksjö och där födde hon nio barn och skötte jordbruket. Och så spelade hon fiol, till bröllop och på dans, medan maken tog hand om barnen.
Kanske har vi en fördomsfull syn på den tid Babba Lisa levde? Kanske var kvinnliga bröllops- och dansmusiker vanligare än den bild låtsamlingarna visar? Var det för att Babba Lisa var en alldeles ovanligt skicklig musiker som hon inte glömts bort?
En av dem som fört det musikaliska arvet vidare var Sören Johansson, riksspelman som belönats med Zorns Guldmärke (bara två spelmän i Västerbottens län har fått guld). Hans styvfar, Alf Persson var barnbarn till Babba Lisa och av honom fick Sören både låtar och historia.
Tråkigt nog finns inga inspelningar bevarade med Babba Lisas spel. Under hennes levnad fanns faktiskt inspelningsmöjligheter, fonografen var uppfunnen även om det inte var vanligt eller möjligt för vem som helst att skaffa sig en. Men märkligt nog fanns det i Lajksjö en uppfinningsrik och företagsam man som tog sig för med att bygga en fonograf. Han tillverkade både fonograf och vaxrullar, helt utan förkunskaper. Han byggde också en dansbana för att det skulle spelas musik och ungdomen skulle komma dit och dansa.
Sen spelade han in allt och alla på de vaxrullar han tillverkat, han lär också ha svurit högt och ljudligt när något blev fel eller missats, det kom också med på rullarna. Eftersom han spelade in alla är det troligt att Babba Lisas spel också faktiskt funnits på vaxrulle.
Men – ett av hans barnbarn berättade att vid något tillfälle efter den uppfinningsrike mannens död skulle någon i familjen koka sylt, tog vaxrullarna och smälte ner dem för att ha till syltburkarna. Sorgligt och oturligt för oss som velat höra.
Så hur det lät när Babba Lisa spelade vet vi inte, bara tre fyra låtar som fortfarande spelas tillskrivs henne: Jon Kerstorps brudmarsch som också brukar kallas Lajksjö Brudmarsch eller Babba Lisas brudmarsch den spelade hon på Jon Kerstorps (Johan Kristofferssons) bröllop, kanske var det också hon som komponerade den. Hon föddes och växte upp i Åsele, där finns en polska som spelas i ett par olika versioner, den spelas också i Doroteatrakten men med en annan andrarepris som enlig Sören Johansson lär vara hennes. En vals som Sörens styvfar Alf Persson lärde sig av sin pappa Per Mikaelsson (”Pelle Räv”) kallade han Pappas låt`n. Per Mikaelsson var ett av Babba Lisas barn. Valsen spelas också av Bengt Persson i Storberget, Bengt är Per Mikaelssons barnbarn. Och så har vi den mest välkända och spelade låten av dem alla: Babba Lisas hyfs´n! (Hyfs = en typ av polka)
Bröllopstraditioner har sett olika ut i olika perioder, under en tid startade festen på bröllopsgården och sen gick spelmännen med brudföljet spelande hela vägen från gården till kyrkan, in genom kyrkporten och fram till altaret. Men det blev det slut med det, spelmännen fick stanna utanför när brudparet tågade in. Enligt Sören Johansson var Babba Lisa den sista som fick gå med brudparet spelandes hela vägen in i gamla kyrkan i Dorotea (dåv. Bergvattnet) innan man satte stopp för fiolspel inne i kyrkan.
Fioler sågs ju under en tid som ogudaktiga redskap, syndiga och farliga, så en gissning är att det kan ha varit väckelsen som satte stopp. Men det var också en tid då landsortskyrkor skaffade orglar, och fiolerna inte längre behövdes inne i kyrkan.
Babba Lisas egen spelkarriär fick ett abrupt slut. Hon var bröllopsmusiker på ett bröllop i Åseletrakten och det skrevs i tidningen om hennes spel. Kanske tyckte skribenten att det var värt att nämna att hon spelade ovanligt bra? Men det gjorde henne inte glad, tvärtom. Att en kvinna var ute och rände och spelade, och lämnade maken hemma med alla barnen kunde ses som olämpligt, kanske rentav skamligt? Babba Lisa slutade spela offentligt efter den artikeln.
Hon levde fram till 1913. I Lajksjö är minnet av Barbara Elisabeth fortfarande levande, hon har många ättlingar och Storsmeden ännu fler, många av dem är påfallande musikaliska och spelar eller sjunger, flera är professionella musiker.
Storsmedens 1600 gevär har försvunnit, och Babba Lisas låtar är till stor del bortglömda, men inte berättelserna eller det musikaliska arvet.
Att en liten fiolelev i Stockholm lär sig en låt ifrån södra Lappland, Västerbottens län, från Lajksjö en fd ”småort” i Dorotea socken är lite märkvärdigt, men inte konstigt, det är riktigt bra musik. Hennes hyfsa är en av de allra mest spridda när det gäller svensk folkmusik! Den spelas både av professionella musiker och av små nybörjare på fiol, men inte bara i Sverige utan över världen. Babba Lisas Hyfsa hörs både i San Fransisco i USA och på flera håll i Japan, och lite varstans däremellan.
Babba Lisa slutade spela. Men hyfs’n, den hörs fortfarande i övningsrum, på dansgolv och folkmusikfestivaler. Och vill du vara med om en oförglömlig upplevelse, så bege dig till Umefolk, en folkmusikfestival i Umeå i februari. Där spelas Hyfs´n varje år på den största scenen i Folkets Hus av c:a 300 barn, ungdomar och vuxna, amatörer och proffsmusiker.
Här finns en version från Umefolk 2018:
Vinjettbild: Babba Lisa, Barbara Elisabet Ersdotter med maken Mikael Olsson och yngste sonen Anders Teodor Mikaelsson (f. 1876) som vuxen kallad “Skräddar- Ante”. Fotograf okänd. Foto i privat ägo.
Tack till dessa personer som hjälpt oss med uppgifter om Babba Lisa:
Gunilla Arnoldsson Johansson, Lajksjö, barnbarnsbarnbarn till Storsmeden
Sören Johansson (1939 – 2013), Storberget Dorotea ”styvbarnbarnsbarn” till Babba Lisa
Bengt Persson, Storberget Dorotea, barnbarnsbarn till Babba Lisa
Staffan Lundmark, Sörfors, tidigare forskningsarkivarie vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM, nedlagt 2014)
Notskrift: Catarina Abelli
Anlängd, Babba Lisas släkt:
http://www.stenbanken.com/tng/getperson.php?personID=47746&tree=lindh
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Catarina bor i Bromma och i Ratan, är utbildad i klassisk musik på Adolf Fredriks musikskola och på Eric Sahlströminstitutet i folkmusik och dans, sjunger och spelar flera instrument. Hon har Kandidatexamen från Konstfack och har arbetat sen tidigt åttiotal som teater- och bildpedagog och med muntligt berättande och tidsreseäventyr för barn. Under 1970-talet spelade hon i folkmusikgruppen Gnid och Drag i Umeå och besökte traditionsbärare i länet.
Eva är pol. mag i kulturgeografi och arbetar som trafikplanerare. Hon spelar folkmusik och är ordförande för Västerbottens Spelmansförbund som samlar drygt 200 medlemmar i länet. Hon är också en av de ansvariga för folkmusiklägret Burträskkursen där barn, ungdomar och vuxna samlas varje år för att lära sig spela folkmusik från länet.