Den norske krigshjälten Nils Berdahl (1905–1944), känd under namnet Birger Sjöberg, ledde motståndsrörelsen i Helgeland under andra världskriget. Före kriget, mellan 1937 och 1939, vistades han under mystiska omständigheter i en koja i Vilhelminas fjällvärld. Genom Berdahls liv får man en fascinerande inblick i norsk krigshistoria.
”Den gåtfulle svensken” har han kallats. Vad som är gåtfullt är vad som fick denne norrman att vid 32 års ålder hals över huvud fly till Sverige, byta identitet till svensken Birger Sjöberg och slå sig ner i en koja vid Bielitesjön i Bångnäs. Bielitesjön ligger i Kultsjödalen mellan Saxnäs och Stalon i västra delen av Vilhelmina kommun.
Kan flykten ha föranletts av en försummelse att betala barnunderhåll eller var det en flykt på grund av skulder? Enligt uppgift ska han 1930 ha fått en son med kärestan Valborg Alsaker i Trondheim. Efter en tid upplöstes förhållandet och Sjöberg flyttade till Oslo 1932. Han betalade underhåll för sonen fram till 1935, då det plötsligt upphörde. Därefter nämns inte sonen längre. Valborg gjorde några försök att kontakta polisen för uteblivet barnunderhåll, utan att lyckas. Valborg gifte om sig med en annan man 1935, Sverre Alsaker. Med honom fick hon en dotter 1937 och senare föddes ytterligare en son och en dotter i äktenskapet. Familjen flyttadetill New York 1950.
Möjligen handlade flykten till Kultsjödalen om att Berdahl/Sjöberg 1934 blivit dömd för att ha tagit 7 000 kr i ersättning för en ouppklarad husförsäljning i Oslo. En dom han överklagade då det var provision som han menade sig ha rätt till. Han blev frikänd samma år.
Med andra ord är det ingen som säkert vet vad som motiverade Berdahl/Sjöbergs flykt till Sverige 1937. Mycket pekar dock på att den i ungdomen vapen- och infanteritränade Sjöberg, med stridserfarenheter från finska vinterkriget och tidigare affärskontakter i England, blev en av den brittiska Special Operations Executives (SOEs) handplockade, ”frivillige”, ”svensk”, som fick kämpa för Norges frihet under andra världskriget. Det har även framkommit att Berdahl/Sjöberg omkring 1930 bedrev import av lantbruksmaskiner från England och pratade flytande engelska, vilket kan ha underlättat kontakterna med Storbritannien.
När han våren 1937 uppsökte handelsmannen Seth Persson i Stalon, cirka 6 mil nordväst om Vilhelmina, utgav han sig för att vara författare. Han tog en del ströjobb och körde bland annat varubussen, arbetade i skogen, deltog i timmerflottning och hjälpte till med måleriarbeten. Första året var han inneboende hos Nanny Nilsson och jägmästare David Hultmark i Bångnäs, vilka hade en dotter som hette Elsa och som vid ett tillfälle ertappade Sjöberg sittande med kartor på rummet.
Med hjälp av Karl Bång från grannbyn Hällfors sågade Birger så småningom virke till en koja vilken han lät uppföra på andra sidan Bielitesjön. Här bodde han ytterligare ett år. Placeringen av kojan var väl vald, för härifrån hade man bra utsikt över sjön och den nybyggda vägen. Han hade till och med en sommarromans med en av bygdens döttrar, Ingrid Wikström, fosterdotter till Erik Persson från Stalon. Hon gifte sig senare med en turistchef som hette Lingedahl.
I den nu varsamt återställda kojan, finns de gamla tidningarna kvar som tapetserats på väggarna. Man kan till exempel se Dagens Nyheter från 12 augusti 1939 och Stockholmstidningen från en senare hyresgäst, från 14 september 1941.
Vintern 1939 anmälde sig Berdahl/Sjöberg i Stockholm som frivillig ”svensk” till det finska vinterkriget. Där blev han registrerad under sin falska identitet, Birger Sjöberg, varpå han sedan kunde dupera både norska och brittiska myndigheter. Sjöberg deltog från den 22 januari 1940 i striderna vid Sallafronten. Den finsk-ryska vapenvilan inträdde den 13 mars 1940 och en månad senare, den 11 april återvände Sjöberg till Vilhelmina. Här gjorde han nu endast en kortare mellanlandning i Bielite-Bångnäs, för att sedan fortsätta färden mot Norge. Hans avsikt var att som frivillig ”svensk” bekämpa tyskarna som gått till anfall mot Norge den 9 april 1940.
Att Norge var intressant för tyskarna berodde på att den som hade kontroll över Norge och Danmark också hade kontroll över Östersjöns förbindelse med världshaven via Skagerack. Militärstrategiskt var det också mycket viktigt för tyskarna att upprätta marin- och flygbaser utefter Norges västkust med dess fjordar, för att man skulle kunna använda sin flotta mot de allierade. Slutligen ville man också säkra utskeppningen av svensk järnmalm till Tyskland, vilken delvis skedde över den nordnorska hamnstaden Narvik. Vi vet att Sjöberg, redan i mitten av maj 1940, deltog i strider mot tyskarna i Mo i Rana under ledning av löjtnant Edvard Meyer med frivilliga – 12 norrmän, 12 svenskar och 7 finländare. ”Svensken” Birger Sjöberg ingick i gruppen och utnämndes till sergeant på grund av brist på befäl. De fortsatte mot Saltfjellet ner i Saltdalen. Där stal de fiskebåten Jarlsøy som de seglade till Bodø och sedan till Tromsø. De fyllde båten med vapen och annan utrustning och satte sedan kurs över havet till Skottland. Birger Sjöberg deltog i utbildning av norska gerillagrupper där. Den första gruppen, Archer, anlände med vapen från Storbritannien till Norge 1941. Senare följde andra grupper, Heron 1-2 1942–1943 och Falcon-gruppen 1944.
Norrmännen försökte försvara landet och gjorde motstånd i två månader mot de tyska ockupanterna. Brittiska och franska trupper kom till Norges hjälp efter den 9 april 1940, men slog till reträtt när Hitler öppnade en front i väster och snabbt erövrade bland annat Frankrike. Norge kapitulerade därför i juni 1940 och den norske kungen och regeringen förflyttades till London. Den civila motståndsrörelsen i Norge var dock aktiv in i det sista, ända fram till Tysklands kapitulation den 7 maj 1945.
Den 9 juni 1940, innan norrmännens kapitulation, begav sig Birger Sjöberg tillsammans med några andra motståndsmän återigen till Skottland där han tog värvning i den brittiska armén och en norsk specialtrupp, Kompani Linge. Den var en självständig norsk avdelning under brittisk kontroll i SOEs regi. Den 20 augusti 1941 blev han utplockad till elidsoldat och ledare av officeren Martin Linge.
Efter genomförd SOE-utbildning 1942 beslutade den brittisk-svenske agenten Malcolm Munthe – ”Churchills agent i Norden”, tillika ansvarig operatör vid SOEs norska avdelning i London, att Sjöberg skulle bli inblandad i de stora transporterna av ammunition och krigsmateriel som mellan 1941 och 1944 gick över Nordsjön (undantaget 1943). Malcolm Munthe, var för övrigt son till drottning Victorias kände livläkare Axel Munthe. Syftet med vapentransporterna var att etablera en sabotagegrupp i Helgelandsdistriktet och bedriva underrättelsetjänst via radio till Storbritannien. Kompaniet skulle även planlägga en engelsk invasion i Norge och skära av de tyska förbindelselinjerna i området Vefsn, det vill säga området kring Mosjøen, Helgeland, i avvaktan på de allierades ankomst. Churchill hade nämligen först tänkt sig en invasion i norr med Sovjet och Stalin, den s.k. operation ”Jupiter”. Den pågick i olika skeenden och former mellan 1941 och 1944. Dess syfte var att bygga upp en ny front i Norra Ishavet men detta gick dock inte att genomföra praktiskt.
Inför tyskarna var det viktigt att upprätthålla skenet av att en allierad invasion var på väg. I den avledningsmanöver som kom ut av detta, fick SOE och Kompani Linge en viktig uppgift i Nordnorge. Under förespegling att lokalbefolkningen skulle bistå de allierade vid landsättningen, smugglades det in vapen och utbildades i vapenbruk. Huvudkvarteret blev förlagt i Oladalen vid Eiterådalen, cirka 3 mil söder om Mosjøen.
Birger Sjöberg och norskan Liv Grannes blev bekanta i Mosjøen 1940. Hon blev senare brittisk agent och de gifte sig i London 1943. Efter Sjöbergs död gifte hon om sig 1958 med den respekterade försvarsministern, tidigare ledaren för Milorg, Jens Christian Hauge, med vilken hon fick sonen Jørgen Hauge. Liv Grannes blev senare, för sina insatser under kriget, den högst militärt dekorerade kvinnan i Norge. Som sekreterare på den lokala polisstationen försåg hon motståndsmännen med falska pass och hanterade även andra känsliga dokument, vilket tvingade henne att fly till England 1942. En film om Liv Grannes har nyligen producerats. Den gick upp på norska biografer våren 2021 under namnet ”Nordlands Jeanne d´Arc”.
Hösten 1942 inträffade Majavattnet-tragedin. Bakgrunden var att Gestapo lyckats spåra en vapengömma till Tangens gård, som ligger på en udde vid Majavattnets mitt, cirka 10 mil söder om Mosjøen. Det ledde till en sammandrabbning där minst tre tyskar dödades och tre till fyra skadades. En norsk landsfiskal och hans fjärdingsman sändes till trakten och dödades av norska motståndsmän vid Urvoldens gård 14 september 1942. Ockupationsmakten genomförde därefter brutala repressalier med razzior och avrättningar. Till Falstads fångläger, 7,5 mil norr om Trondheim, lät tyskarna forsla och skjuta 23 unga män samt fängsla en 15-årig pojke för att de hjälpt till med vapentransporterna. Dessutom, avrättades tio män från Trondheim som inte hade något med saken att göra.
Tyskarna, som genom sin underrättelsetjänst så småningom blev medveten om vad som var på gång, dubblerade därför sitt manskap i Norge. Det gjorde att vid krigsslutet fanns hela 360 000 tyskar i Norge och inte där de skulle ha behövts, det vill säga vid de allierades landstigning i Normandie i Frankrike, den 5 juni 1944. Inte långt efter detta fick Birger Sjöberg, som nu uppnått kaptens grad, ge sitt liv för Norges sak. Elva månader innan krigsslutet, den 9 juni 1944, stupade Birger Sjöberg för en tysk granat tillsammans med sina vapenbröder Johan Lynghaug och Olaf Kaspersen. De Sjöbergsmän som lyckades överleva, flydde till Sverige och sedan till England. I efterkrigstidens Norge har Birger Sjöberg kommit att framstå som en av de stora krigshjältarna.
För att fira minnet av hur motståndsrörelsen forslade vapen och ammunition under kriget anordnar numera Norska reservofficerares förening (NROF) den så kallade ”Sjöbergsmarschen” första helgen i augusti varje år. Marschen går från Eiterådalen över fjället till Visten-fjorden, cirka 2,2 km.
En annan marsch till minne av motståndsrörelsen är den cirka 9 km långa Oladalsmarschen, som genomförs i juni och går från Eiterådalen i Vefsn, cirka 3 mil söder om Mosjøen, till den dolda sidodalen – Oladalen. Där har Oladalens vänner låtit återuppföra Oladalshyttan, vilken var gömstället för vapensmugglingen och som brändes ned under kriget. Dessutom har även krigsmuseet Helgeland Hjemmefront Museum byggts upp i Mosjøen och attraherar årligen 1 000 besökare.
Bielitekojan
I Vilhelmina kommun har motsvarande turistiska idé funnits hos några eldsjälar, vilket lett till att man restaurerat Birger Sjöbergs koja under åren 2003 till 2004. Man tänkte sig att Bielitekojan skulle kunna bli en turistattraktion för, bland andra, norska turister som är intresserade av krigshistoria. Detta har kommit på skam, då varken Vilhelmina kommun, efter lokalmuseets nedskärningar, eller någon lokal entreprenör tagit ansvar för skötsel, guidning och reseplanering till denna attraktion. Tillgängligheten har även försvårats av att lokala byalag, Statens Fastighetsverk samt privata skogsägare stängt skogsbilvägen till kojan stora delar av året, undantaget några månader på sommaren.
Det är förvånande att inte mer gjorts då det finns en stor gränsöverskridande turistisk potential i området. Bielitekojan ligger i en trakt som 1986 fick den första naturvårdsinriktade skogsbruksplanen upprättad i fjällnära skog. Thomasvallen och Spaunakullen med sina samiska lämningar av kåtor, bengömmor och renvallar av riksintresse, ligger också i närheten. C14 dateringar har visat att Spaunakullen började användas för omkring 1000 år sedan. Under den intensiva renskötselns tid mjölkades renarna regelbundet vår och höst. Renarnas gödsling av marken har åstadkommit en speciell ängsvegetation på platsen.
Förutsättningarna för att kunna attrahera den lokala, liksom den näraliggande gränsöverskridande turismen, borde kunna öka i pandemins fotspår då allt fler upptäckt möjligheterna till ”hemester” på nära håll.
Källor
Johansson, Anders. Mysteriet Malcolm Munthe, Churchills agent i Norden. Lind & Co 2020.
Länsstyrelsen i Västerbotten samt Europeiska fonden för landsbygdsutveckling. Kult-projektet – Kulturlandskapet som resurs för lokal utveckling. 2009.
Intervju med Odd Kvalfors, Oladalens vänner, Mosjøen, våren 2021.
Intervju med Ewa Hed, turistentreprenör Fjällmålet, Klimpfjäll, våren 2021.
Vinjettbild. Nils Berdahl alias Birger Sjöberg. Fotograf: okänd. Fotot är hämtat från den norska Eide-släktens hemsida. https://odds-web.com/Nils%20Berdahl/nils.htm
Denna artikel är en uppdatering och vidareutveckling av en artikel som författaren tidigare skrivit för Västerbottens Folkblad publicerad 2001-10-06 ”Krigshjälte hyllas – hans koja kan bli nytt turistmål”.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Agneta har under åren 1994, 2000–2008 samt 2011 frilansat för lokaltidningar, övriga tidningar och tidskrifter bland annat Västerbottningen, Västerbottens Folkblad, Västerbottens-Kuriren, Kyrkans Tidning, UNC (sodralappland.nu) och UNC:s webbsida med ett 150-tal artiklar. Hon har en 10 poängs journalistkurs för lokalreportrar från Stockholms universitet 2002.