Västerbotten är ett stort län – landets näst största – och består av en mängd olika kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer med många lokala variationer från kust till fjäll. Alla dessa är en källa till både upplevelser och kunskap om vårt län. Vi bär alla ansvaret för att bevara vårt byggda kulturarv så att fler generationer kan få glädje av dem. Bevarande gör också att man kan förstå äldre tiders förutsättningar och villkor. Men förutom att kulturmiljöerna vårdas och bevaras ska de också användas och upplevas.
Länsstyrelsen och museerna hjälper till att skydda och bevara dessa värdefulla miljöer. Kulturmiljöerna är inte statiska utan förändras över tid och varje år är en rad objekt i behov av vård och underhåll. Länsstyrelsen beviljar tillstånd till ändring av byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen samt fördelar de statliga medlen till byggnadsvård. Antikvarierna vid länets museer och fristående firmor överser planering och utförande av åtgärder genom antikvarisk medverkan.
Under 2021 har vård skett på allt från kyrkor till lador. I den här artikeln kan du läsa om några exempel på de objekt som vårdats under det gångna året, från kust till fjäll, från ängslada till skolhus.
Pite-Rönnskärs kapell, Byske socken
Pite Rönnskärs kapell är ett av Västerbottens läns tre kvarvarande fiskekapell. Det uppfördes 1771 och kräver genom sitt utsatta läge täta underhållsintervall. Nuvarande ljust linoljefärgsmålade panel och fönstersnickerier tillkom 1934 och har målats om ett flertal gånger, senast 2006 när också det hyvlade stickspåntaket lades. Istället för ett nytt spåntak har kapellet i år fått ett tjärat faltak vilket det även haft längre tillbaka. Taket utfördes av Daniel Hancke m fl och fasader och fönster har målats om av Lundströms måleri. Antikvarisk medverkan av skötts av Historiska Hus i Norr AB.
Bodans fäbod, Lövånger socken
Tidigare fanns det mycket djur i Bodans by men ont om betesmarker, därför fördes djuren om sommaren till Stavvattsbäcken, ca 8 km väster om byn. På samfälld mark fanns där fäboden som första gången omnämns 1607 och som var i bruk ända fram till 1938. Här fanns ett flertal fähus och fäbodstugor och av dessa finns idag bevarat en stuga, en sommarladugård och en skvaltkvarn. Många av de övriga stugorna kolades upp under andra världskriget. Under 2021 har kvarnen pallats upp och fått nya bärlinor samt några stockar bytta och sommarladugården har flyttats till fastare mark samt även den fått ett antal nya stockar. Arbetet har utförts av Contractor Bygg AB och antikvarisk medverkan av Skellefteå museum.
Fyrhuset Ratan södra, Bygdeå socken
Fyren på Ledskär uppfördes 1874 som inseglingsfyr vid södra inloppet till Ratan och hade en räckvidd på tre nautiska mil. Den visade rött sken medan en liten ensfyr nedanför fyrhuset lyste med vitt sken. 2011 flyttades det gamla fyrhuset, som tjänat som raststuga och gäststuga i en grannby sedan 1941, tillbaka till Ledskär. Sedan dess har Föreningen Ratans historia arbetat med att restaurera byggnaden. Kronan på verket blev belysningen, en sideralskensspegelapparat med fotogenlampa, nytillverkad efter originalet. Under 2021 har bland annat en kakelugn från sent 1800-tal murats upp i salen och interiören har inretts med möbler och föremål. I år var sista etappen i projektet att återställa fyrhuset i ursprungligt utförande exteriört och interiört. Arbetet har utförts av Föreningen Ratans historia samt Mur & Kakeltjänst och antikvarisk medverkan av Västerbottens museum.
Norrbyskärs kyrkskola, Nordmalings socken
I slutet av 1800-talet lät Frans Kempe bygga upp samhället Norrbyskär med sågverk, arbetarbostäder, skola och kyrksal. Skolan bestod av tre huvudbyggnader med kyrksal på övervåningen i huvudbyggnaden. 1968 donerade Mo och Domsjö den nuvarande lägergården till församlingarna i dåvarande Öre och Ume kontrakt, numera Södra Västerbottens kontrakt. Tidigare i år påbörjades varsam renovering av korfönstret som är original från 1895. För att komma åt fönstret fick altaret flyttas varpå pärlspontpanelen från samma år kom fram och visade sig ha en stilig ekådringsmålning. Eftersom altaret inte flyttades vid renoveringen 1947-48 då interiören kläddes med träfiberskivor har pärlsponten där bakom bevarats intakt. Arbetet med fönstret har utförts av Tellenbachs gård och antikvarisk medverkan av Historiska Hus.
Rörträsk silängar, Norsjö socken
Rörträsks silängar är en anläggning som består av översilningsängar som visar hur jordbruk och boskapsskötsel i Norrlands inland kunde se ut under senare delen av 1800-talet. En översilningsäng är en naturlig ängsmark som genom grävda diken tillförs vatten som sakta får rinna ut över slåttermarken och gynna växtligheten. I Rörträsk lyckades man öka, kanske även fördubbla, skördevolymen av kreatursfoder. Översilningsanläggningen antas ha tillkommit under perioden 1880-1900 och togs ur bruk på 1940-talet. Anläggningen är unik då den i dag är det enda exemplet på en fungerande siläng som finns i Västerbottens län. Rörträsks silängar inrättades som kulturreservat 2002 och är länets första kulturreservat. Rörträskbäckens vatten som användes för att sila över de naturliga våtmarksängarna har även använts till andra ändamål. Här finns sinnrika exempel på hur man med arbetsbesparande uppfinningar nyttjade vattnets krafter till en skvaltkvarn, en spånhyvel och en slipsten. Dessa anläggningar drivs med vattenhjul och visar på den betydelse vattenhjulet hade för människorna under naturahushållningens tid. I år har den gamla kvarnen fått nytt tak och nya hängrännor och en av ladorna har rätats upp och fått nya svärd i dörröppningens gåtar. Arbetet har utförts av Gallejaur-Järvlia kulturbygdsförening och antikvarisk medverkan av Skellefteå museum.
Rusksele bod, Lycksele socken
Rusksele är en äldre jordbruksby från mitten av 1700-talet, och ligger inom en kulturmiljö av riksintresse. Boden som tros härröra från 1700-talet ligger på en äldre gård med förmånsstuga, äldre mangårdsbyggnad, loge och härbre. Restaureringen av boden påbörjades under hösten 2021. Grundläggningen har förbättrats och skadade stockar har delvis ersatts med nya. En timmervägg har rätats upp och förstärkts med två följare. Två knutar har lagats med halvsulning, ändarna ska formas för att likna befintliga. Två av knutarna har klätts in med knutlådor och vindögat har lagats. Nästa år ska spåntaket läggas om. Åtgärderna har utförts av Vallmovägens byggnadsvård och Tilja byggnadsvård och antikvarisk medverkan av Västerbottens museum.
Vännäs kyrka, Vännäs socken
Vännäs kyrka började byggas 1816 med hjälp av medel som samlats in på frivillig väg. Den uppfördes i timmer och invigdes 1825. Tidigare var Vännäs en integrerad del av Umeå landsförsamling och hade då sin andliga hemvist i Backens kyrka. Under hösten 2021 har kyrkans spåntak tjärats om. En andra strykning med pigmentering kommer att ske under våren 2022. Arbetet har utförts av Kyrktak Bygg & Konsult AB och antikvarisk medverkan av Historiska Hus i Norr AB.
Voijtjajaure kapell, Tärna
Voijtjajaure kapell i Björkvattsdalsgången, Tärna församling uppfördes 1932-33. Redan 1927 beslöt kyrkostämman att anlägga en begravningsplats i Voijtjajaure och kapellet uppfördes därefter efter ritningar av ingenjör Axel Björn, Luleå. Kapellet uppfördes med ett stort mått av frivilligarbete, och invigdes av biskop Olof Bergqvist den 13 augusti 1933. Sedan 2010 är kapellet åter målat i sin ursprungliga färgsättning. Under 2021 har kyrkbänkarna, vissa innerväggar och delar av innertaket bättringsmålats med bibehållen patina på bänkarna. Arbetet har utförts av Kulturmåleri Västerbotten och antikvarisk medverkan av Historiska Hus i Norr AB.
Militärhydda i Björkfors, Hemavan
Hyddan flyttades 1949 till sin nuvarande plats, troligen från någonstans i närheten. Den användes under andra världskriget av svensk militär som bevakade gränsen mot Norge. Fem sådana hyddor ska ha funnits i Västerbotten av vilka två är kvar idag. Hyddan har kvadratisk plan, sockel av betong och en kåtaliknande överdel av trä. I år har taket renoverats och försetts med ny papptäckning. Arbetet har delvis utförts av Odd Reitan och antikvarisk medverkan av Västerbottens museum.
Njalla i vistet Stabburet, Ammarnäs
Det samiska höst- och vårvistet Stabburet i Ammarnäs är daterat till 1885. Här finns ett äldre timrat bostadshus samt en njalla. En njalla är en liten bod på en rotfast stam. I njallan vinterförvarades maten inför ankomsten till vistet på våren. Njallor finns i olika utformning, somliga har två ben, andra en extra stötta. Det finns också exempel på hur man använt ett högt och smalt klippblock som fundament med den lilla boden placerad på toppen. Typen förekommer i såväl nord- som skogs- och sydsamisk byggnadstradition. I vistet Stabburet har, utöver stugan och njallan, tidigare funnits en bodlänga och kåtor. I år har njallan restaurerats och fått ny stolpe samt nya brädväggar och nävertak. Arbetet har utförts av Jon Andersson och Lennart Persson från Gargnäs och antikvarisk medverkan av Västerbottens museum.
Heligfjäll skola, Vilhelmina
Skolan i Heligfjäll är viktigt nu som 1906 när lärarinnan Hanna Lindblad bodde och undervisade byns barn. Under 2021 har byastugeföreningen påbörjat en renovering som bl a innebär justering av grundläggning och restaurering av fönster. För att kunna se över golvåsar i de rum som beboddes av lärarinnan måste golven plockas ur. Arbetet har utförts av Peder Dahlström och antikvarisk medverkan av Historiska Hus i Norr AB.
Vinjettbild: Lövånger kyrkstad i sommarskrud. Foto: Pernilla Lindström, Skellefteå museum.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Pernilla arbetar som byggnadsantikvarie på Skellefteå museum och ansvarar för Västerbottens byggnadsvårdsportal Hålla Hus (www.hallahus.se). Hon har tidigare skrivit flera artiklar i ämnet norrländsk trädgårdshistoria samt byggnadsvård och har även varit krönikör på tidskriften Gård & Torp.