Västerbotten är ett stort län – landets näst största – och består av en mängd olika kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer med många lokala variationer från kust till fjäll. Alla dessa är en källa till både upplevelser och kunskap om vårt län. Vi bär alla ansvaret för att bevara vårt byggda kulturarv så att fler generationer kan få glädje av dem. Bevarande gör också att man kan förstå äldre tiders förutsättningar och villkor. Men förutom att kulturmiljöerna vårdas och bevaras ska de också användas och upplevas.
Länsstyrelsen och museerna hjälper till att skydda och bevara dessa värdefulla miljöer. Kulturmiljöerna är inte statiska utan förändras över tid och varje år är en rad objekt i behov av vård och underhåll. Länsstyrelsen beviljar tillstånd till ändring av byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen samt fördelar de statliga medlen till byggnadsvård. Antikvarierna vid länets museer och fristående firmor överser planering och utförande av åtgärder genom antikvarisk medverkan.
Under 2022 har vård skett på allt från fiskekapell till en benstamp. I den här artikeln kan du läsa om några exempel på de objekt som vårdats under det gångna året, från kust till fjäll, från norr till söder.
Fiskebod vid Sandvikens fiskeläge, Skellefteå kommun
I Sandvikens fiskeläge, vid Kågnäset längs Skelleftekusten, står en fiskebod med grånat timmer och spåntak. Sandviken var en gång ett av Skellefteås största fiskelägen. Endast en bråkdel av de stugor och bodar som ursprungligt fanns här står kvar idag. Några få hobbyfiskare är fortsatt igång med fisket med Sandviken som utgångspunkt. Just denna bod har gjorts om till museum och visar på hur fisket gick till förr, vilka redskap och material som användes. Vid fiskeboden går det att slå sig ner ett slag och spana ut på havet. I somras gjorde Skellefteå museum en insats och bytte ut rötskadade golvstockar. Åtgärden är knappt synlig för ögat, precis som tänkt, golvet är fortsatt grått men något säkrare att beträda.
Bjuröklubbs kapell, Lövånger socken
Bjuröklubbs kapell uppfördes av byamännen 1864 när det gamla kapellet från 1658 strax intill hade blivit för trångt. Under 1800-talet var Bjuröklubb en plats för fiskare, säljägare, lotsar, fyrvaktare och sjöfarare. Sommartid växte fiskelägets befolkning med åtskilliga båtlag och kapellet var en viktig mötesplats för gemensamma angelägenheter i anslutning till söndagsgudstjänsterna. Innan näten skulle läggas ut för natten samlades man till bön i kapellet. Kapellet fungerade liksom många andra fiskekapell vintertid som magasin för nät och fiskeredskap, med krokar i taket där näten hängdes upp. Under försommaren 2022 har kapellets spåntak lagts om och tjärats. Vilken taktäckning kapellet haft ursprungligen är inte känt men under 1900-talet har det haft stickspån fram till 1960 då det byttes ut mot små kyrkspån. 1978 återgick man till stickspån, dock cuprinolbehandlade. Nya stickspån lades senast 2003–2004. Åtgärderna i år har utförts av Contractor med antikvarisk medverkan från Skellefteå museum.
Varvsstugan Sikeå, Robertsfors kommun
Varvsstugan i Sikeå är an av få kvarvarande byggnader som påminner om varvsepoken där. Huset är med sina två skorstenar, sina originalfönster, dörrar och ursprungliga rumsindelning det bäst bevarade minnesmärket från 1800-talet, då varvet blomstrade och utlastningen av järn-och trävaror gav hamnen liv. Exakt när huset är byggt är okänt men helt säkert är att det fanns redan på 1860-talet. Matsal för varvsarbetarna, bagarstuga och ett litet bostadsrum var inrymda i huset. Övervåningen användes sommartid som sovutrymme för tillfälliga arbetare i hamnen. Byggnaden äga idag av Stiftelsen Sikeå Hamn och har arrenderats ut till Legdeå Sikeå Intresseförening som skapat en bildutställning över Sikeå historia i bostadsrummet och iordningsställt bagarstugan. Från 2021 så tas arrendet över av en Varvsstugeförening som är under bildande, föreningen kommer att driva bagarstugan samt hålla varvsstugan öppen för allmänheten i samband med större arrangemang i Sikeå Hamn. Taket, ett enkelt papptak har de senaste åren varit otätt på ett antal ställen. Taket har lappats för att hålla tätt men idag är ytskiktet så dåligt att det inte längre är möjligt att lappa det. Den regniga hösten 2020 läkte vatten in vid ett flertal tillfällen. Blåsor och släppor har skurits upp, därefter har nytt tätskikts lagts med mekanisk infästning och svetsade skarvar. Antikvarisk medverkan har utförts av Historiska Hus i Norr AB.
Rörträsk silängar, Norsjö kommun
Rörträsk silängar i Norsjö kommun består av så kallade översilningsängar som visar hur jordbruk och boskapsskötsel i Norrlands inland kunde se ut under senare delen av 1800-talet. I byn Rörträsk kunde silängarna öka, nästintill fördubbla, skördevolymen av kreatursfoder genom konstgjord bevattning av de naturliga ängsmarkerna som ligger längs med Petikån. Vattnet leddes i ett långt dike från en intilliggande bäck fram till ängarna. På vägen nyttjades vattnet till att driva en skvaltkvarn, slipsten och spånhyvel. Under året har slipstenskonstruktionen och spånhyvelbyggnaden restaurerats och går idag båda att bruka. På hyvelbyggnaden har ett nytt spåntak lagts med sicksack-läggning och timmerlagningar gjorts på huset. Slipstenen med skovelhjul har fått en ny undertimring och ränna huggen med holkjärn. Hantverket är utfört bland annat av Gallijar-Järvlia Kulturbygdförening och antikvarisk medverkan av Skellefteå museum.
Rosenhill, Vindelns kommun
Även Västerbotten har sitt Rosenhill. Det var militären som nyttjade huset som förråd på 1960-talet som gav fastigheten namnet. Tidigare hette det Hermansro efter handlaren Herman Olsson som byggde huset 1904. Mellan 1938-52 drev F H Jonsson speceriaffär, slakteri och åkeri i byggnaden. Sedan några år är det Åmsele sportklubb och byaförening som förvaltar byggnaden. Under året har taket på byggnaden lagts om. Utöver eget kapital har Länsstyrelsen och Jordbruksverket/landsbygdsprogrammet gått in som medfinansiärer. Byggnaden är mycket intressant ur kulturhistorisk synpunkt då både bostads- och butiksdel har välbevarade tidslager. Bland annat finns enkelt men fint dekorationsmåleri och en hel del inredning och inventarier från tidigt 1900-tal. Antikvarisk medverkan har skötts av Historiska Hus i Norr AB.
Vindelns kyrka, Vindelns kommun
Nygotiska Vindelns kyrka som stod klar 1903 är byggd efter ritningar av Fredrik Olaus Lindström. Vindelns församling har detta år låtit skrapa och måla tornet, arbetet har utförts av Hantverksgruppen tillsammans med trälagningar och panelbyten med framsågat material ur furor som vuxit i Ekorrsele. Murverk i Västerbottens har dessutom gjort spritputslagningar och avfärgat fasadytorna mot söder, cirka en femtedel av kyrkan. En stor balja spritsten har gått åt och resultatet är mycket fint. Sist men inte minst så har även målnings- och förgyllningsarbeten av korkorset och urtavlornas siffror och visare, ett pillrigt och omfattande arbete, utförts av bildhuggare Bengt-Erik Nilsson och Monica Rudehäll med beläggning av ca 400 detaljer med 23 3/4 karats guld. Antikvarisk medverkan har skötts av Historiska Hus i Norr AB.
Benstampen, Sorsele kommun
Skvaltkvarnen i Kvarnbäcken, Sorsele, byggdes av Norrsele byamän i slutet av 1800-talet. Förutom dubbla kvarnar (två malstenar bredvid varandra) innehåller den även en benstamp. Benstampen består av en stor, grov stock som går från golv till tak och vid dess bas finns ett trätråg. Rengjorda djurben placerades i tråget och ett vattenhjul drev stocken upp och ner så att benen krossades. Bredvid benstampen finns skvaltkvarnarna och troligen har den ena använts för att mala de krossade djurbenen till benmjöl. Benmjöl började användas som gödsel under 1700-talet i England och kom till Sverige på 1830-talet, men redan de gamla grekerna använde det som gödsel till vin- och olivodlingar. Benmjöl kunde också användas vid tillverkning av tvål då det blandades med pottaska, och enligt folkmedicinen även bota engelska sjukan. Kvarn- och benstampen i Kvarnbäcken är både unik och mycket värdefull med ett högt bevarandevärde. Underhållsåtgärder påbörjades 2020 och har i år avslutats. I dammen har nya stenkistor timrats och monterats på plats och dammluckor har reparerats. Skadat virke i vattenrännor med timrade underreden har bytts ut. Skadade trädelar i kvarnkallar och övrig drivmekanism har nytillverkats och monterats. Beställare: Sorsele kommun. Utförare: Jon Andersson och Lennart Persson, Gargnäs. Antikvarisk medverkan från Västerbottens museum.
Bergbodarnas fäbod, Dorotea kommun
Inom fäbodmiljön Bergbodarna på Storberget i Dorotea finns en fäbodstuga daterad 1864 med tillhörande sommarladugård och lada. Under hösten 2022 restaurerades fäbodstugan, byggnaden lyftes och riktades upp, syllen byttes delvis, spisen och skorstenen murades om och stugan fick ny taktäckning av återbrukad pannplåt. Bergbodarna är ett populärt men lite svårtillgängligt besöksmål, som nås efter 1 km vandring brant uppför eller vintertid med skoter. Antikvarisk medverkan sköttes av Västerbottens museum och åtgärderna utfördes av Stenhantverkare Kling och Västerbottens bygghantverk.
Fatmomakke kyrkstad, Vilhelmina kommun
Fatmomakke kyrkstad (Faepmie) är en kulturmiljö av riksintresse (AC 46) och ett kulturreservat sedan 2014. Kyrkstaden från 1780-talet hyser i dagsläget ett hundratal byggnader, däribland en begravningsplats från slutet av 1700-talet, en kyrka från slutet av 1800-talet, kåtor samt timrade kyrkstugor och bodar. Fatmomakke har under flera hundra år varit en samisk mötesplats och här finns fortfarande en levande kyrkstadstradition. Sedan 2019 pågår upprustning av kåtor i kyrkstaden. Kåtorna nr 71 och 78 är nu färdigställda och arbete pågår med nr 77. Samtliga är bågstångskåtor med mycket gamla bågstänger som till stora delar har kunnat bevaras. Virket i väggarna har gjorts nytt av traditionellt utförande i kluvet granvirke, nytt tätskikt av näver har lagts på och nya dörrar har tillverkats. Beställare: Fatmomakke sameförening (Faepmie saemien siebrie). Utförare: Neila Fjällström. Smide av Therese Bäckström, Hjärtesmedjan och Sebastian Reichlin, Sebastians Manufaktursmedja. Antikvarisk medverkan har skötts av Västerbottens museum.
Vinjettbild. Bergbodarnas fäbod, Dorotea. Foto: Lena Berglund, Västerbottens museum.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.