Spår från 10 000 år
Spår från 10 000 år är en informationsportal om arkeologi, förhistoria och kulturlandskap i Västerbottens län. Här finns länets samlade kunskap om vår äldre historia och om de spår som människor och verksamheter lämnat efter sig i landskapet. Du får veta vilka lämningar som är vanliga i vår region, hur de ser ut och var de ligger.
Här finns också länkar till några av länets verksamma arkeologer, fältarkeologer, forskare och tjänstemän. Vi som arbetar med arkeologi och kulturlandskap i Västerbottens län finns vid länsstyrelsens kulturmiljöenhet, Västerbottens museum, Skellefteå museum, Skogsmuseet i Lycksele, Skogsstyrelsen samt vid Institutionen för idé- och samhällsstudier vid Umeå universitet.
Majoriteten av alla undersökningar i Sverige beror på exploateringar av olika slag. Nya vägar, järnvägar och bostadsområden kräver ibland att området undersöks av arkeologer. I Sverige är det länsstyrelserna som beslutar om det behöver göras en arkeologisk utgrävning. Beslutet sker med stöd av kulturmiljölagen, som förbjuder att en fornlämning rubbas eller förstörs utan tillstånd.
Arkeologiska undersökningar upphandlas enligt LOU, lagen om offentlig upphandling. Därför finns det uppdrag som utförs av arkeologer som inte är knutna till länet och inte nämns i den här sammanställningen. Vi kommer här att presentera årets fynd och vad som har hänt under 2022.
Skellefteå Museum
Skellefteå museum har haft tre heltidsarbetande arkeologer under större delen av 2022. Det här är det som de tre hunnit göra under fältsäsongen:
Norrbottniabanan
En av de större utredningarna för i år har varit en kompletteringsarkeologisk utredning av Norrbotniabanans tillfälliga ytor i samband med anläggningsarbetet. Totalt har utredningsområdet bestått av ca 194 stycken mindre och större områden som ligger i anslutning till den fasta järnvägsplanen. Totalt kom ett 30-tal nya lämningar att registreras längs med utredningsstäckningen, från Sävar till Skellefteå. De nya registreringar som hittades var; tjärdalar, kolbottnar, ett vägmärke, historiska husgrunder (exempel se bild 1), rösningar (typ av resta stenar/stensamlingar som fungerar som en markör), gränsmärke, stensättning (en typ av grav), kokgropar och boplatsgropar, för att nämna några av lämningarna.
Det händer även att man under utredningar återbesöker kända lämningar som ligger i eller i nära anslutning till undersökningsområdet. Det för att se om deras position stämmer eller om beskrivningen behöver uppdateras. Som det mycket fina röse som ligger väster om Junkboda (se bilden nedan).
Eller kanske denna fina boplatsgrop som ligger högst upp på Holmsjöberget, en plats mellan Bureå och Skellefteå (se bild nedan). Boplatsgrop är en benämning på en nedgrävning och är en typ av lämning som har en något oklar användning. De har troligen använts för förvaring, matberedning eller liknande. Boplatsgropar ligger ofta i klapperstensmiljöer men de behöver inte göra det. De ligger ofta i lite högre lägen. Även norr om Robertsfors, öster om Tjärnberget registrerades det boplatsgropar. I området vid Tjärnbergen norr om Robertsfors fanns även rösning eller gränsmärke och en stensättning.
Ibland så lever inte platsnamnen upp till förväntningarna. I Bobacken sydväst om Bygdeå hittades ytterligare en husgrund (se bild 4), även den har legat i direkt anslutning till gammal odlingsmark.
Hedensbyn och Tuvan
Med anledning av Trafikverkets planer för en ny kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå har Skellefteå museum på uppdrag av Trafikverket utfört en etapp två-utredning i tre av Länsstyrelsen utpekade delområden inom Skellefteå socken. Det arkeologiska fältarbetet föregicks av en georadarundersökning av delar av de delområden som är belägna på norra sidan av älven.
I två av maskinschakten på Norra Hedensbyn Västra påträffades byggnadslämningar i form av en syllstensrad till en ladugård. På den södra sidan av denna fanns en jordblandad stenpackning, vilken måste ha fungerat som uppfart till samma ladugård. Invid syllstensraden, på dess norra sida påträffades resterna av vad som tolkades som ett stenlagt golv. Ladugården finns utritad på kartan över Laga skifte och syns även på ett ortofoto från 1960. Det finns inget som säkert visar att ladugården skulle vara äldre än 1850, däremot måste det som tolkats som rester efter ett stenlagt golv utgöra del av en äldre konstruktion. Golvets placering i förhållande till ladugårdsgrunden och dess uppfart har medfört att golvet tolkats som att det inte kan vara samtida med grunden och därmed måste tillhöra en äldre byggnad. I de andra två delområdena påträffades inget av kulturhistoriskt intresse.
ett möjligt stenlagt golv, från SV. Foto av Susanne Sundström, Skellefteå museum.
Alkvittern
Med anledning av att den planerade kustnära järnvägen fick Skellefteå museum även i uppdrag av Trafikverket att utföra en förundersökning av en by/gårdstomt i Bygdeå socken. Gården går under benämningen Alkvittern och ska ha tillkommit år 1798 på initiativ av Robertsfors bruk i syfte att förse bruket med träkol.
Fornlämningen registrerades i samband med en steg 1 utredning 2017. Den beskrivs på följande vis: En gårdstomt som är ca 120 X 40 m stor (NV – SO) med tre husgrunder, en hästvandring, två timringar samt markytor som delvis är bearbetade med viss stenröjning. Nämnda förundersökning har bland annat resulterat i att tre nya lämningar har påträffats inom undersökningsområdet, det vill säga en förmodad grav, en avskrädeshög som utifrån sitt innehåll bedöms vara från första halvan av 1800-talet samt en brunn. Förundersökningen har också visat att det går att urskilja olika årsringar i de byggnadslämningar som registrerats inom undersökningsområdet. De äldsta är från gården Alkvitterns första 50 år och bör därmed betraktas som fornlämning. Sammanlagt är det totalt tre anläggningar som bör klassificeras som fornlämningar. Det är södra halvan av bostadshuset, avskrädeshögen samt den förmodade graven. Även brunnen kan ha en ålder som ger den fornlämningsstatus.
Den förmodad graven, är en för platsen oväntad fornlämningskategori, vilken tillhör en tidigare period av nyttjande av platsen än gårdslämningarna.
Före avtorvning syntes anläggningen som en förhöjning som var 2,3 x 2,0 m (VNV -ÖSÖ) och 0,25 – 0,30 m h. I en markskada syntes två skörbrända stenar, vilka föranledde att hela förhöjningen avtorvades, varefter en kantkedja av 0,05 – 0,28 m stora stenar framträdde runt kullen. Under ett tunt lager torv fanns ett tydligt lager med kol, därefter sotfärgad mjäla. En provgrop grävdes i anläggningens SV kant. Då blev det tydligt att det inte var en naturbildning utan en anläggning med kantkedja av sten och fyllning av mycket fin, nästan mjölliknande, vit mjäla.
Anläggningen hade en välvd profil och högst upp, mitt på anläggningen fanns en 0,25 m stor sten.
Efter samråd med Länsstyrelsen grävdes den NV halvan av anläggningen ut. Under ytskiktet fanns, innanför kantkedjan, ett lager av sandblandad ljusgrå mjäla som nästan helt saknade stenar och var 0,10 m tjockt i centrum av anläggningen men tunnades ut mot kanterna. Under detta kom ett ungefär lika tjockt lager som bestod av mycket fin, nästan vit mjäla. Längre ner i anläggningen blev materialet innanför kantkedjan mörkt rostfärgat över nästan hela ytan, endast precis innanför kantkedjan var marken fortfarande ljusgrå, samtidigt blev materialet mer grusigt. I centrum av anläggningen, på ett djup av 0,40 m under torven påträffades en sten som vid fortsatt grävning visade sig vara en häll som sluttade åt N, NV och V från centrum av anläggningen och som hela anläggningen verkade vara anlagd på. Mellan hällen och det rostfärgade lagret fanns ett mycket tunt men tydligt lager av fin, ljus mjäla som var 0,01 m tjockt. Inga fynd eller ben påträffades.
Tolkningen av anl. 1 är att den utgör någon form av gravmonument. Närmsta liknande anläggningar har påträffats 13,8 km NÖ om Alkvittern, i Skäran, Nysätra sn. Där finns ett gravfält (L1938:7381) med låga stensättningar med markerad kantkedja, varav några har helt eller delvis undersökts. Flera av de beskrivna stensättningarna är snarlika med anl. 1, både vad gäller form, storlek och konstruktion, med en fyllning av grus med en annan färg än omgivningen. Färgen beskrivs som rödorangefärgad. En av de undersökta anläggningarna har daterats till yngre bronsålder, en annan till sen medeltid. I stensättningarna på nämnda gravfält har varken påträffats gravgåvor eller ben. Men i flera av gravarna har några stycken skärvstenar registrerats.
Södra Bursiljum
I Södra Bursiljum förbereder Skellefteå kommun att bygga ett reningsverk för avloppsvatten. Från detta kommer det att dras en rörledning för det renade vattnet ned till Bursiljeträsket, men ledningen är tänkt att dras genom en registrerad boplats med bland annat stenåldersfynd. Skellefteå museums arkeologer gjorde därför på kommunens uppdrag en arkeologisk undersökning i alla ytor som berörs av rörarbetena.
Boplatsen ligger på mark som sedan några århundraden varit odlad och plöjd. Trots detta påträffades under den plöjda matjorden ett 10-tal anläggningar (skärvstensansamlingar, möjliga härdrester och möjliga hyddbottnar), samt nästan 100 enskilda fynd (merparten var kvartsavslag och kärnor av kvarts, men där fanns också ett förarbete till en spets av skiffer, samt några obestämbara järnföremål). I den plöjda matjorden fanns dessutom rester av kritpipor och porslin, förutom kvarts av samma slag som i den underliggande mark som påverkats av plöjning. Bedömningen är – preliminärt – att platsen har använts att bo på återkommande under flera perioder efter stenåldern, fram till våra dagar.
Nu väntar 14C-dateringar och andra analysresultat från undersökningarna, för att kunna slutföra analys och tolkning av platsen under rapportskrivningen.
Tipsgranskningar och schaktkontroller
Under säsongen har Skellefteå museum även genomfört fältarbete i form av tipsgranskningar i bland annat Bjuröklubb. Där var man på jakt efter en gammal hamnanläggning och hittade det och flera andra lämningar. Museet har även varit på tipsgransking till Södra Mensträsk, Finnfors, Häbbersfors, Mörttjärn, Yttervik, Bureå och Ragvaldsträsk. Under årets tipsgranskningar har det framkommit nya lämningar såsom förhistoriska kvartsbrott och kvartsbrytningsytor, hamnanläggningar, förrådsgropar, hålvägar, tjärdalar, gruvområde och eventuella militära lämningar som möjligen skulle kunna vara från kriget 1809. Det var några exempel av vad som hittades under denna säsong.
En schaktkontroll för nedläggning av optofiber har också genomförts vid två områden med sommarstugor vid Falmarksträsket, Östra Falmark. Grävmaskinens schakt drogs nära kända boplatser av stenålderskaraktär, men ingenting påträffades i schakten. Det är bäst så, att fornlämningarna får bli kvar orörda i marken, för framtida arkeologer. De kommer ju att ha så mycket bättre metoder och tekniska möjligheter att undersöka dem, än vad vi har idag.
Västerbottens museum
Utredningar: Två kompletterande utredningar i Sävar med anledning av Norrbotniabanan har genomförts med metalldetektor. Där påträffades främst muskötkulor men även metallbeslag för väska. Vid byn Skravelsjö väster om Umeå planeras ny bebyggelse och en utredning har genomförts utan resultat. Borrhål vid ny bebyggelse vid Solsidan i Storuman föranledde en akut utredning i mitten av november, utan fynd. Då man planerat att utvidga området för Dåva kraftvärmeverk så genomfördes en utredning i området. Bland fynden var bland annat husgrunder och ett stort antal bläckade träd med stämplingsmärken.
Undersökningar: Vid Brännlandsberget NV om Umeå har en förundersökning av två boplatser genomförts. Bland fynden kan nämnas brända ben av säl, rödockra samt flinta. Med anledning av Norrbotniabanan har sex kolarkojor och fem kolbottnar undersökts utanför Robertsfors. Fynden bestod främst av spik, vajer och järntråd.
Inventeringar: Under året har fornminnesinventering bedrivits i Sorsele kommun i området kring sjön Fjosokken. Här har främst lämningar efter tidigt nyttjande av skogen såsom barktäkter, flottningslämningar samt en förhistorisk boplats hittats.
Projekt: Under året har workshops genomförts och en bok färdigställts i projektet Vandring i Kulturlandskap (VIK). Arkeologer har besökt Ammarfjället och Artfjället för att leta framtinade föremål från glaciärer och permanenta snölegor inom projektet GLAS – Glaciärarkeologi i Sápmi. I år hittades framtinade horn och ben från ren samt ett ev pilskaft.
Under åren har även inventering vid den reglerade sjön Storjuktan genomförts inom ramen för projektet Norrlands vattenanknutna kulturmiljöer – NVK. Ett projekt som genomförs i samarbete med Norrbottens museum, Luleå tekniska universitet, Länsstyrelsen Västernorrland, Umeå universitet samt Riksantikvarieämbetet.
Vinjettbild. Undersökning av boplats i Södra Bursiljum. Efter att grävmaskinen gjort sitt, rensade arkeologerna med handkraft och skärslev fram de anläggningar och strukturer som framkommit. Foto av Olof Östlund, Skellefteå museum.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Olof arbetar som arkeolog och kulturmiljöantikvarie på Skellefteå museum sedan 2017. Han har varit yrkesverksam sedan 1996, många av de åren i Norrbotten för Norrbottens museum. Han har skrivit arkeologiska rapporter, vetenskapliga artiklar, populärvetenskapliga artiklar och kåserier om lämningar från äldsta stenålder fram till 1900-talet.
Therese är fil mag i arkeologi och verksam som arkeolog sedan 2007. Hon är arkeolog på Skellefteå Museum sedan 2019. Therese är specialiserad inom samisk arkeologi och hällbilder i norra Skandinavien.
Berit arbetar som arkeolog på Västerbottens museum sedan många år tillbaka. Hon har bland annat jobbat med projektet Skog och historia som pågick 1996–2002 och vars syfte var att genom inventering, utbildning och information fördjupa förståelsen kring de historiska spåren i skogsmarken.