Lika vass i munnen som i händerna, egensinnig och burlesk, bitande ironisk samt med en livsfilosofi, som låg långt från “medel-Svensson”, det var beskrivande för “Printz-Jonk”. Under sin livstid var han känd som lite av ett “original” men efter hans bortgång skapades något av en legend kring hans liv och leverne.
Jonas “Printz-Jonk” Nilsson föddes 1874-12-15 i Dalen, en gård nära Skellefteälven, öster om Krångfors. Föräldrarna var nybyggaren Nils Andersson, ”Nisch Annersa”, bördig från Skråmträsk och hans hustru Marta Helena Hansdotter, barnfödd i Medle. När Jonas var en månad gammal avled hans mor, därför splittrades barnaskaran som bestod av sex syskon, (ytterligare två syskon hade dött i späd ålder, en av dessa var Jonas tvillingsyster Anna som dog 10 dagar gammal). Jonas bror Johan utauktionerades vid 12 års ålder 1883.
Jonas själv blev som tioåring fosterbarn hos avskedade soldaten Samuel Gustafsson Printz och hans hustru Klara Margareta Enqvist. De var torpare i Krångsvarvet. Samuel hade varit soldat vid rotet Printz i Skråmträsk, där han också växte upp. Klara härstammade från Krångsvarvet. Makarna Printz hade haft en son, Karl Johan, som hade drunknat i Skellefteälven 1863.
Smeden
Jonas Nilsson hade av sin far “Nisch Annersa”, som var finsnickare, ärvt goda tekniska kunskaper. Han var en mycket duktig smed och hantverkare som kunde den svåra konsten att “välla” ihop stål till knivar samt andra eggverktyg med ypperligt bett. Som smed blev han känd i stora delar av norra Västerbotten. Mest känd var han för sina raspar, brännjärn och stansar. Han hade prövat sig fram till en egen metod att härda sina alster. Än i dag finns det saker som han har tillverkat med signaturen “J. N-s.” Han var noga med att signera det han tillverkade. När Jonas gjorde en klocka var även den av egen konstruktion. Endast ett lod drev både ur- och slagverk. Klockan går rätt än i dag.
Så stora förtjänster för sitt smide fick inte “Printz-Jonk” som han allmänt kallades vilket också var det namn han var mest känd under. På 1920–1930-talen kunde han under ett bra år tjäna 700 kronor. För stansar som inkluderade hela alfabetet tog han oftast en krona per bokstav. Det berättas att det var fjärdingsman K. J. Rhodin som hjälpte Jonas med deklarationen och att Jonas var noga med att alla inkomster togs upp, även stugan på ofri grund. Som parentes kan nämnas att när fosterfadern Samuel skulle friköpa torpet, blev köpet av någon orsak felskrivet, så att Printz stod som säljare. Detta upptäcktes först vid bouppteckningen efter Samuel Printz. Det sägs att Jonas då blev väldigt arg.
Vid ett tillfälle efter detta hade Jonas en märklig dröm. Han drömde att “Skam”, d.v.s. den onde, kom och ville få sin eldgaffel smidd samt riktigt vass. Den onde ställde sig och pumpade luft till ässjan. Jonas smidde och gjorde ett fint arbete. Det sista Jonas såg av den onde var att han stod överst på backen, kramade eldgaffeln och sa: “Det här blev jädrigt bra.” Dagen efter fick Jonas höra att bonden, som skulle ha sålt marken där stugan stod, hade avlidit.
Den färgstarke Printz-Jonk
Berättelserna om “Printz-Jonk” är otaliga. De som hade förmånen att själva höra honom berätta på sin oefterhärmliga jargong, glömmer det inte i första taget. Det var både fridfull humor och frodig fantasi, emellanåt lite väl grovt, rått språk blandat med eleganta ordval. Många av vägfararna brukade stanna upp, dels för att få en vilopaus för sig själva och för hästarna, men också för att få en pratstund med Jonas, som kunde göra en konversation intressant.
När “Printz-Jonk” fick besök hade han alltid tid att lägga ifrån sig verktygen. Han ville ofta bjuda på kaffe för att besökaren skulle stanna så länge som möjligt. Kaffekokningen gjorde han till en omständlig procedur. Bönorna skulle först malas i en kvarn han själv hade tillverkat (många kaffekvarnar han tillverkat finns spridda i norra delen av länet.) Därefter kunde han smaka både två och tre koppar själv innan han serverade den besökande. Allt detta för att besöket skulle dra ut på tiden. Om någon gick utan att vänta på kaffet tog han illa vid sig.
Jonas var en färgstark person, många av hans citat lever kvar än i dag. Han var en rättfram person som inte trugade för överheten. När Skelleftebanan byggdes kom dåvarande generaldirektören Granholm förbi. Han blev trött av att bära på sin väska och gick in till “Printz-Jonk” för att få assistans. Granholm berättade vem han var, vilket dock inte gjorde saken bättre. Jonas yttrade: “Jer du högsta fareln vid järnvägen, då får du bära väskern dine sjölven”. (Är du högsta fan vid järnvägen, då får du bära dina väskor själv.)
Ungefär lika illa slutade det för doktor Bertil Kårsell som vid ett tillfälle kom in till Jonas för att fråga efter vägen till Stöverfors, dit han skulle på ett sjukbesök. Kårsell kom körande i en öppen Ford med suflett. Han hade endast lågskor på fötterna. “Printz-Jonk” frågade: ”Ska du noli Stövern i de där skorna?” (Ska du norrut till Stöverfors i de där skorna?) ”Ja, jag ska köra bil”, svarade Kårsell. Det var så dåliga vägar att han tvingades att lämna bilen. Av “Printz-Jonk” fick doktorn låna ett par stövlar och en fotogenlampa. Kårsell ville ha hjälp med att bära doktorsväskan. Då svarade “Printz-Jonk”: ”Bär du väskern dine sjölven!” (Bär du dina väskor själv!) ”Ja men jag är ju doktor Kårsell.” ”Om än he var sjölve fanen, så få du bära sjölven.” (Om det än var själva fan, så får du bära själv.)
Med handelsman Daniel Rhodin i Krångfors hade “Printz-Jonk” många dispyter. När Rhodin med fingret på balansvågen kände efter hur mycket det fattades sa Jonas: ”Ta bort surfingra borta våga, däm tjöft jig å de förra gången jig tjöft korven.” (Ta bort surfingrarna från vågen, de köpte jag av dig förra gången jag köpte korven.) Efter första världskrigets slut var det svårt att få tag i en del tyger, varför det gjordes försök med underkläder i papper. “Printz-Jonk” köpte en omgång, men slitstyrkan var inte så bra. Han klagade därför hos Rhodin. ”Papperskalsongren som jig tjöft å de förre veckan ha remne se en Barrabas ha komme fram.” (Papperskalsongerna som jag köpte av dig förra veckan har rämnat så att Barrabas har kommit fram.)
Religionen
“Printz-Jonk” var mycket intresserad av religion. Han var nog ganska obstinat mot kyrkan och troligen en av de första anhängarna av Russels läror (Jehovas vittnen) i dessa trakter. Predikant Jonas Stenlund från Bruträsk stannade hos “Printz-Jonk” en gång. En diskussion om citat ur Bibeln uppstod dem emellan. Det var ju inte alla gånger som deras tolkning var lika. Efteråt sade Stenlund: ”Om det ändå fanns mycket folk som hade så gott hov (förstånd) som “Printz-Jonk”.” Prosten K.A. Fellström hade en gång stannat vid vägen utanför Jonas Nilssons stuga och väntade på vidare skjuts. Han kom inte in, så “Printz-Jonk” kommenterade med orden: ”Du är en herde och du vet så väl att du har ett får här, men du uppsöker det icke.” Vid ett besök hos en svägerska som var evangelisk-luthersk sade hon: ”Du anser dig vara mycket bättre än oss andra.” ”Jo, jig slå me för både bröste och baki arshle att jig jer bätter” (Jo jag slår mig för både bröstet och baki arslet att jag är bättre), svarade han.
Vid ett tillfälle när Jonas kom till Stöverfors för att köpa mjölk, hade man bönemöte där. Efteråt berättade “Printz-Jonk”: ”Stöverboon gapa å sjonge, se överhalvskall’n hadd flätte attabak.” (Stöverforsborna gapade och sjöng, så övre halvan av skallen hade fallit bakåt.) Vid ett annat tillfälle kom grannen Johan Anton, samtidigt som en “fårköttspredikant” var där. Predikanten och “Printz-Jonk” diskuterade väldigt och drog fram strofer ur Bibeln, men för Johan Anton gick det sämre: ”Han to’ tag ve baa hennren deri luven för att slitfram nage bu’ol, men där fanns intet”, anförde Jonas. (Han tog tag med båda händerna i luvan för att slita fram något budord men där fanns inget.) En änka i grannbyn hade dött en nyårshelg och “Printz-Jonk” kommenterade: ”Nu fick fanen se´en rikti nöjårsgaav, a’Maria lämne in i kvällst.” (Nu fick den onde sig en riktig nyårsgåva, Maria lämnade in igår kväll.)
Mörkrets makter
“Printz-Jonk” tyckte om att låtsas att han var vän med mörkrets makter. En regnig och ruskig höstkväll fick han besök av en vägfarande som ville vila en stund. Farstudörren knarrade för vinden och även andra ljud hördes. “Printz-Jonk” öppnade dörren och sa rakt ut i mörkret: ”Du som jer luden unner föttren och ha hårna oppa knen, du val vänt, jig ha främmen just növ.” (Du som är luden under fötterna och har horn på knäna, du måste vänta, jag har främmande just nu.) Hur den tillfällige besökaren kände sig berättar inte historien. För en brorson berättade “Printz-Jonk” att vittra, då de flyttade från Medle, stannade över natten på Kämparvallen, som han brukade kalla sitt torp. En kväll hörde han ljud av folk, kor och hästar. In kom en liten gubbe, en meter lång och ville att de skulle få stanna i närheten av gården över natten. På morgonen innan “Printz-Jonk” stigit upp hörde han hur sällskapet gjorde uppbrott och fortsatte sin resa.
Vid ett tillfälle frågade han Kalle Vidman från Holmlund: ”En sak skall jig fråga dig Kalle. Då jig ha sterne ska du då tåras gå förbi jenna?” (Då jag har dött ska du då våga att gå förbi här?) Kalle svarade: ”Det ska du väl inte betvivla. Det finns väl ingen anledning att jag inte skulle våga det.” ”Jag tror dig men nog ska det vara många som drar ihop sig då de far förbi. Hej jer ju konstit, för da jig ha sterne, da jer jig stel, å da feinns jig eint jenna.” (Det är ju konstigt, för då jag har dött, då är jag stel, och då finns jag inte här.)
Föräldrarna
Fosterfadern Samuel Printz avled 26/9 1907, före sin hustru Klara. Deras torp låg på Medleheden vid häradsvägen till Norsjö, precis när man kommit uppför backen från Forsbacka (nuvarande landsväg är flyttad några hundra meter västerut.) En del post till grannar som bodde längre från vägen lämnades till Klara Printz, som också kokade karameller, sålde kaffe och ibland även öl. Att sälja öl var olagligt. När myndigheterna fick nys om detta tog “Printz-Jonk” på sig brottet och satt av det i häktet på Sunnanå. Straffet var 5-6 dagar på vatten och bröd.
När Klara på äldre dagar blev sjuk skötte Jonas om henne med stor omsorg. Hon hade mycket vatten i kroppen och blev tung. Det blev svårt för Jonas att sköta och vända henne, det sägs att han har yttrat: ”Om da tjälinga ha hatt rompa, se hon ha vöre jettare att sno.” (Om kvinnan hade haft svans, så hade hon varit lättare att vända.) Sedan Klara hade avlidit i sviterna av astma 1908-10-14 snickrade Jonas med hjälp av evighetssnickaren Jakob Stenberg en kista. Det påstås att kistan på grund av sjukdomen gjordes vattentät! Efteråt sa Jonas att: ”He vart n stöddi koffert.” (Det blev en stadig koffert.)
Andra historier om Printz-Jonk
1914 stod “Printz-Jonk” på vakt vid järnvägsbron i Slind. När han fick ut sin utrustning lämnade han kommentaren: ”Bajonetten jer för kort, he ryms ju bara ain.” (Bajonetten är för kort, det ryms ju bara en.) När gästgivaren “Per Annersa Forsell” i Krångfors hade dött och kistan kördes förbi Kämparvallen sade “Prins-Jonk”: ”Om folk visste hur mycket humbug som far på rygg efter Melesheden (Medleheden).” Han har suttit på vinden och läst gammel-Luther och Skelleftebladet och vaknar inte förrän i det så kallade helvetet. Till saken hör att mannen ifråga var uppskattad som en stor nykterhetsvän, men som ändå sålde pilsner till sina gäster.
I en grannby bodde Holmqvist som var astmasjuk och hostade mycket. Det skulle enligt Jonas Nilsson sluta på detta sätt: ”Holmqvist han host å deill slut val he n storsata smäll sen jer he fölut.” (Holmqvist han hostar och till slut blir det en storsatans smäll, sen är det färdigt.) Ett av barnen från Grubban hade lyckats skapa sig en framtid i huvudstaden. När “Printz-Jonk” fick höra det sade han: ”Eint trodd jig att he kånd komma nage storgåve borti Grubben.” (Inte trodde jag att det kunde komma något begåvat ur Grubban.)
“Printz-Jonk” somnade in på Skellefteå lasarett den 5 september 1937 efter en längre tids sjukdom.
Källor
Krångfors-Forsbacka byaförening. Krångfors, Forsbacka, Slut Långt borta – och nära. Skellefteå 1992.
Kyrkböcker, muntlig information samt andra skriftliga uppgifter från Jonas släkt.
Vinjettbild. Jonas ”Printz-Jonk” Nilsson vid sitt torp Kämparvallen, Klemensboda. Foto: Privat.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Anton är en ung släktforskare från Skellefteå med intresse för lokalhistoria. År 2014 tilldelades han det Lokalhistoriska Ungdomsstipendiet från Forskarrum Nordanå. Anton är sekreterare i Skellefteå hembygdsförening och i Västerbottens norra fornminnesförening och bloggare på Rötter, Sveriges släktforskarförbunds hemsida (www.rotter.se).