Värntjänsten fanns 1941–1944 och var en elementär militärutbildning för elever vid rikets allmänna läroverk, både för pojkar och flickor. Värntjänsten var tänkt att stärka beredskapen under andra världskriget.
I redogörelse för högre allmänna läroverket i Skellefteå läsåret 1940/41 finns under rubriken Friluftsliv angivet hur man gjorde med värntjänstövningarna. En del av idrottsdagarna hade man använt som värntjänstdagar; detta innan man införde värntjänsten i hela landet.
I värntjänsten ingick skjutövningar och handgranatkastning för gossar i gymnasiet. För alla elever (det vill säga pojkar och flickor) ingick orientering, rapportföring och brandsläckning. Speciellt för flickorna var instruktion i sjukvård. En skjutbana för korthållsskjutning hade anlagts vid läroverket på Nordanåområdet. 10 salongsgevär hade köpts in och skolan hade lånat 16 armégevär och ammunition ur landstormsförrådet.
Idén med värntjänst kom från majoren och högermannen Nils Holmström i januari 1940. Han föreslog att man skulle utreda frågan om införande av skjutövningar för pojkar och röda kors- och lottaverksamhet för flickor. Han påminde om att det tidigare 1863–1917 funnits skjutövningar vid läroverken. Liknande tankar kom från Svenska gymnastikdirektörsförbundet.
Saken utreddes och ett betänkande var klart på julafton 1940. Betänkandet ansåg att alla skolelever, flickor som pojkar, borde få en efter ålder och kön anpassad värntjänstutbildning. Värntjänsten var ett viktigt bidrag till den nationella beredskapen. Tanken var att den skulle stärka samhällsandan, värna om landet eleverna föds i och tagit i arv av sina fäder.
I Skelleftebladet finns följande rubrik som rör folkskoleinspektörernas yttrande:
Handgranatkastning och vapenkännedom hörde inte till saker som man borde lära sig i skolan. Det viktiga var att barnen utbildades till andligen och kroppsligen starka individer men för det behövde man inte skapa en militärt betonad skola. Men i folkskolornas värntjänst kunde ingå luftskydd, brandskydd, bevakning, polistjänst, sjukvårdstjänst och socialvård menade inspektörerna.
I Västerbottens folkblad fanns en artikel som menade att de sakkunnigas förslag om värntjänst gjorde det möjligt att Sverige skulle få sitt eget Hitlerjugend eller Italiens Balilla som var den paramilitära fascistiska ungdomsrörelsen.
I Norran gav tillförordnade folkskoleinspektören överlärare Helmer Bergstedt sin syn på värntjänsten. Han ville avstyrka de sakkunnigas förslag i vad det gällde att sätta militärisk prägel på folk- och fortsättningsskola. De som gick där var fortsättningsvis barn. Han var inte emot det utrymme det kunde ge åt fysisk fostran och sund idrott.
Även i Skelleftebladet togs Bergstedts kritik mot värntjänsten upp. En socialdemokratisk politiker Engberg skulle i en tidigare riksdagsdebatt om skytterörelsen och frivilliga landsstormsrörelsen ha menat att varje demokrati borde dra öronen åt sig där det fanns en frivilligrörelse (privat) för militärutbildning. En sådan rörelse kunde växa och bli en fara för det demokratiska samhället. Skelleftebladet menade att både Engberg och Bergstedt kunde ändra sina åsikter rörande värntjänsten.
Norran skrev att förslaget hade blivit ganska nersablat. Det var ingen idé att lära någon kasta handgranater och skjuta innan de var tillräckligt gamla. Att leda skjutövningarna var inte något som gymnastiklärarna kunde, det var en militärkompetens.
Propositionen debatterades i riksdagens andra kammare fredagen den 20 juni 1941. I debatten gjorde tre riksdagsmän från Västerbotten inlägg, bland annat Gösta Skoglund från Umeå som tillsammans med 19 andra riksdagsmän krävde avslag på motionen.
En annan var riksdagsmannen Andreas Nilsson, en folkpartist från Norrlångträsk. Nilsson satt i andra kammaren under krigsåren 1939–1944. Nilsson var gift och hade åtta barn. Andreas Nilsson var skräddare, diversehandlare och poststationsföreståndare. Han hade också kommunala förtroendeuppdrag.
I debatten i juni 1941 påtalade Andreas Nilsson risken för att barnen skulle komma att uppfattas som statsegendom. Han sade vidare:
”För endast ett par år tillbaka fälldes ju från allo håll i vårt land en enhällig förkastelsedom över den militarisering av barn och ungdom, som förekom i våra södra grannstater. Det är ju lätt att förstå, att i ett land, där man tydligen räknat med kriget som en naturlig konsekvens, alla möjligheter utnyttjats för att skapa krigsmentalitet inom landet. Säkerligen vinnes detta syfte bäst, om denna inställning grundlägges redan i tidiga barnaår. Däremot är det förvånansvärt, att man i ett land som vårt, där man alltid varit överens om att endast vidtaga sådana åtgärder, som kunde trygga freden, nu är färdig att acceptera de metoder, över vilka man tidigare uttalat sin förkastelsedom.”
I andra kammaren vann en reservation med 112 röster mot 84. I den första kammaren vann propositionen. Ärendet vidarebefordrades till statsutskottet för sammanjämkning, detta gjorde att det tog några dagar. Läget förändrades mycket bara några dagar senare i och med Tysklands angrepp på Sovjetunionen den 22 juni 1941. När riksdagen samlades igen efter midsommar fattade båda kamrarna beslut om att införa värntjänst.
I läroverken gick 10 986 pojkar och flickor som var tänkta att delta i värntjänsten. De allra flesta deltog i övningarna: 94,7 % av eleverna. 22 pojkar var befriade från skjutövningarna.
Värntjänsten i Skellefteå
I Skellefteå hade läroverket värntjänstutbildning mellan 23 och 30 augusti 1941 och både pojkar och flickor deltog. För pojkarna, eller ”den manliga ungdomen” som de kallas i redogörelsen, ingick skjutning som var frivillig men alla pojkar deltog, avståndsbedömning, målspaning, rapportering och ordonnanstjänst, handgranatkastning och olycksfallsvård. Man övade att uppträda i mindre militära enheter. För den kvinnliga ungdomen ingick praktisk och teoretisk hemsjukvård, olycksfallsvård och barnavård. Dessutom övades orientering, simning och livräddning samt lägerliv.
Tidningen Norran berättade att under lördagen hade man upprop, information om värntjänsten, läkarundersökning och genomgång av säkerhetsbestämmelser för skjutning och handgranatkastning. De manliga eleverna övade korthållsskjutning på 15 meter vid Skyttegillets bana, avståndsbedömning, vapenkännedom, vapenvård och handgranatkastning. Man kom att ha skolskjutningar på 200 meter. Det blev sjukvård med dr Nygren och scouterna deltog som sårmarkörer. Man övade förbandsläggning och första hjälpen. Senare under veckan hade man orientering, exercis, målspaning, rapportföring och patrulltjänst. På torsdagen kom brandchefen Carlsson då man fick öva brandskydd. På lördagen kom luftskyddschefen jägmästare Agri för att ge insikter i luftskydd.
I tidningen dagen efter berättades vad värntjänsten innebar för flickorna. Där ingick fyra timmar hemsjukvård med lärarinnan Risberg, två timmar olycksfallsvård med adjunkten fr Åkesson och två timmar barnsjukvård och praktiska övningar med sjuksköterskan Helvy från barnavårdscentralen. Gymnastiklärarinnan Ruth Linder hade övningar i simning, livräddning och konstgjord andning. När det gällde orientering, avståndsbedömning och kartkunskap ledde fröken Boström övningarna. De som var ledare för övningen var adjunkt Sten Bexelius och Ruth Linder. Förutom dessa medverkade tre furirer och en korpral från I 20.
Under 1942 varade värntjänstövningarna mellan 24 och 31 augusti. Den manliga ungdomen övade i pluton. I övrigt var det ungefär samma ämnen som förra året som togs upp. För flickorna fanns barnavården inte med men likväl hemsjukvård, olycksfallsvård, orientering, simning, livräddning samt lägertjänst. Man hade praktiska och teoretiska luftskyddsövningar.
Från tidningen får vi veta att överledare för pojkarnas undervisning var adjunkt Sten Bexelius biträdd av en fänrik och fyra korpraler från I 20. För flickornas del var det Ruth Linder som skötte undervisningen.
1943 varade värntjänstövningarna mellan den 24 och 31 augusti. 1943 hade tekniska gymnasiet tillkommit som skola. Tekniska gymnasiet deltog i värntjänsten första gången 1944. Från tidningen berättar en löjtnant Bonde att han hade roligt. Han var inte ensam utan hade tre furirer med sig. När det gäller skjutning var det goda resultat trots de dåliga gevären. Man hade ära att försvara och vann vårens skolskjutning mot läroverket. Gymnasisterna hade praktisk och teoretisk brandkunskap vid ett skjul norr om skolan. Det tekniska läroverket hade en kemiinriktning och kemilärare du Rietz talade om stridsgaser och användning av gasmask.
Tre kvällar hade man min- och sprängtjänst tillsammans med en schackmästare Nilsson. ”Mer människovänlig var emellertid sjukvårdstjänsten under fru Söderbergs ledning” anger en mening i tidningsartikeln. Stanna upp ett tag och fundera över vad det betyder!
1944 varade värntjänstövningarna från den 25 augusti till den 1 september för läroverkets del. För den manliga ungdomen var Sten Bexelius ledare. För den kvinnliga var det adjunkten Maj Bosson-Nordbö som ledde övningarna.
Det var begränsat med tid så att ”rekryterna…förlåt eleverna ” hade mycket att lära på kort tid, nämner en tidningsartikel. Det som i trupputbildningen normalt tog en vecka skulle göras på några timmar. I läroverkets elevkår fanns många landstormspojkar som hade viss vana vid militära övningar och kunde hjälpa till. Men för de som inte hade någon tidigare kunskap var det ovant.
Landstormspojkarna började 1915 att organiseras inom Landstormsrörelsen som var en frivillig försvarsrörelse. Den var öppen för pojkar som var 14 år eller äldre och var tänkt som en förberedelse för värnplikten. De flesta landstormspojkar var gymnasister på läroverken. Under andra världskriget såldes en nål med Bertil Almqvist klassiska svenska tiger till förmån för landstormspojkarna.
Artikeln berättar vidare att fänrik Widegren från Kungliga Norrlands Dragoner övade läroverksgossarna i vapnens delar och handhavande. I Bonnstan övade en grupp avståndsbedömning men många gissade fel med över 100 meter.
Med på värntjänstutbildningen var ett antal militärer från Umeå. Två av dem är namngivna. Det var dels fänriken Jan Erik Seibrand Widegren från Kungliga Norrlands Dragoner (K4), dels löjtnanten Erik Gustav Karl Fredrik Bonde från Västerbottens regemente (I 20).
För flickorna var ämnena olycksfalls- och hemsjukvård, luftskydd, terräng- och orienteringsövningar samt lägertjänst. Lägertjänst bestod i att laga mat över öppen eld under primitiva förhållanden.
Under 1940-talet rådde andra könsnormer än idag. I värntjänsten var flickorna inte med på handgranatkastningen och skjutövningarna men de deltog i andra aktiviteter som kunde betraktas som militära, till exempel målspaning, rapportföring och ordonnanstjänst. Betoningen på det militära var mer markerad för pojkar än för flickor i lärarhandledningarna.
Under andra världskriget kunde kvinnor läras att använda vapen i militära sammanhang, både som luftbevakare och lottor. Det som var specifikt med deras vapenutbildning var att den sågs som ett skyddsmedel, det vill säga vapenanvändning i självförsvar.
Fortsättningen på värntjänsten
Värntjänsten avskaffades i samband med att andra världskriget tog slut. Redan i redovisningar från 1943/1944 hade en del läroverk i Sverige inte haft värntjänst utan ersatt den med lantbruks- och skördearbete.
Det är från skolungdomens vapenövningar som upphörde 1917 och värntjänsten som dagens friluftsdagar i skolan har sina rötter. När upphörde militär- och vapenövningarna i skolorna? Man skulle kunna tro att snart efter andra världskriget skulle inställningen att vapenövningar och skolan inte hörde ihop slå igenom men man vet inte helt säkert när det skedde. En del av de militärt inriktade uppgifterna som övningar i observation, rapport och ordonnanstjänst försvann inte från läroplanen förrän 1962.
Källor
Norra Västerbotten, Skelleftebladet, Västerbottens folkblad.
Beredskapsmuseet – Kanonerna på Djuramossa. En svensk tiger. Nätpublicering senast besökt 230507. https://www.beredskapsmuseet.com/en-svensk-tiger
Larsson, Esbjörn. Introduktionen av flickors värntjänstutbildning under andra världskriget. I: Gender, History, Futures Nyström, Daniel och Overrud, Johanna (red). 2018.
Larsson, Esbjörn. Friluftsdagarna våldsamma förflutna. I: Skolans Högtider Ceremonier, fest och friande i svensk skolhistoria. Backman Prytz, Sara och Lundahl Joakim (red). 2020.
Nilsson, Ingela. Nationalism i fredens tjänst – Svenska skolornas fredsförening, fredsfostran och historieundervisning 1919–1939. Akademisk avhandling. Umeå universitet 2015.
Norberg, Anders, Tjerneld, Andreas och Asker, Björn. Tvåkammar-riksdagen 1867–1970 – Ledamöter och valkretsar. Band 5. Stockholm 1992.
Richardson, Gunnar. Hitler-Jugend i Svensk skol och ungdomspolitik – beredskapspedagogik och demokratifostran i Sverige under andra världskriget. Stockholm 2003.
Riksdagens protokoll andra kammaren. Nummer 41. Stockholm 1941.
Sundevall, Fia. Det sista manliga yrkesmonopolet – Genus och militärt arbete i Sverige 1865–1989. Stockholm 2011.
Svenska försvarsväsendets Rulla Armen mm från 1966.
Västerbotten i porträtt och bild 1927.
Vinjettbild: Bild på värntjänstövning med läroverkets manliga elever från artikel i Norra Västerbotten den 26 augusti 1944. Foto: författaren, Skellefteå museum.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Jörgen arbetar som arkivarie på Skellefteå museum och har under många år arbetat med arkivpedagogik för barn i Forskarrum Nordanå.