Förra året (2022) gav Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien ut skriften Ichthyologia, med undertiteln Det vill säga alla verk om fiskarna, omfattande 696 sidor. Den redovisar ångermanlänningen Peter Artedis vetenskapliga arbeten fram till hans död 1735, endast 30 år gammal. Hans arbeten publicerades tre år senare av kollegan Carl von Linné (fram till adlandet 1757 Carl Linnæus). I nuvarande utgåva är Artedis och Linnés latin översatt till svenska och trevligt kompletterad med texter av forskare inom olika specialistområden. Boken är därför läsvärd, även för den som inte vill fördjupa sig i fiskarters beskrivningar och släktskap.
Peter Artedi är en person som fascinerar på många sätt. Under några få år gjorde han framstående vetenskapliga arbeten som beskrev och systematiserade fiskfaunan. Artedi föddes 1705 i Anundsjö i Ångermanland. Därmed var han två år äldre än Linné som han senare kom att ha vetenskapliga utbyten med i Uppsala och vid några tillfällen under sitt sista halvår i livet i Holland.
Några år gammal flyttade familjen till Nordmaling (fortfarande landskapet Ångermanland, men Västerbottens län) där Peters far Olof efterträdde sin far som kyrkoherde. Han undervisades troligen i hemmet innan han vid 11 års ålder påbörjade studier i Härnösand. Nitton år gammal inskrevs ”Petrus Arctædius Angermannus” vid Uppsala universitet. Där studerade han teologi och filosofi men övergick snart till den medicinska fakulteten där de naturvetenskapliga ämnena låg.
När Linné kom till Uppsala från Lund 1728 var Artedi tillfälligt tillbaka i Nordmaling eftersom hans far blivit sjuk och kort därefter avled. Under det dryga halvåret i Nordmaling sammanställde han en flora för Nordmalingstrakten.[1] Artedis rykte som begåvad och kunnig biolog gjorde att Linné sökte upp honom när han återkom till Uppsala. Enligt Linnés anteckningar träffades de ofta för intressanta vetenskapliga samtal och verkar ha haft stort utbyte av varandra. Även om det inte går att säkert fastställa anses Artedi ha inspirerat Linné i arbetet med systematik och namngivning av arter. Det är lite förvånande med tanke på att alla känner till Linné, men få känner till Artedi.
Allt detta, hur Artedi fördjupade sina studier om fiskfaunan, reste till England för fortsatta studier innan han tog sig till Holland 1735 där han mycket hårt arbetande under svåra förhållanden nästan slutförde sitt verk Ichthyologia innan han plötsligt dog i Amsterdam natten mellan den 27 och 28 september 1735, och mycket därtill, beskrivs intressant i en 50-sidig biografi av Jakob Christensson i denna nya utgåva. Christensson är dessutom utgåvans redaktör.
Peter Artedi indelade Ichthyologia i fem delar (pars på latin, boken skrevs naturligtvis på dåtidens vetenskapliga språk). Vid hans död fanns ett nästan färdigställt manus. Men hur kunde det göras tillgängligt? Linné hade tagit del av Artedis arbete och insåg dess värde. Efter en del svårigheter fick Linné rådighet över verket och som redaktör såg han till att det blev publicerat 1738.
Till varje del skrev Linné ett kort förord till läsaren. Det var informativt, men framför allt hyllade han Artedi och framhöll hans noggranna och banbrytande arbete. Jag tänker mig att Linné gärna kunde framhålla detta eftersom han redan var väl etablerad som vetenskapsman. Bland annat hade han gjort sin lappländska resa 1732 och tre år senare publicerat första utgåvan av Systema naturæ. Här ett hyllningsexempel, från förordet i Ichthyologia till del fyra där fiskarna namnges med synonymer hämtade ur tidigare utgivna verk: Mottag därför, välvillige läsare, denna den ädlaste delen av verket, detta som du, iktyolog, inte kan vara utan, och neka inte dess författare hand välförtjänta ära!
De fem delarna i Ichthyologia är:
Iktyologiskt bibliotek (Bibliotheca Icthyologica) eller Iktyologins litterära historia. Här gör Artedi den litteraturgenomgång som bör inleda de flesta vetenskapliga verk. Han börjar grundligt med att ange att tiden från Syndafloden (!) till Kristi födelse ”har ytterligt få skriftställare inom naturalhistorien och iktyologin” men upptar så småningom Platon och Aristoteles, bland totalt 15 namngivna personers verk som på ett eller annat sätt beskriver fiskar. Därefter följer en genomgång av iktyologers litteratur fram till hans egen tid.
Iktyologins filosofi (Philosofia Ichthyologica). Delen inleds med några definitioner, bland annat att en fisk är ”ett fotlöst djur, alltid utrustad med fenor” och att iktyologin är den vetenskap som ”pekar ut fiskars alla kroppsdelar med namns nämnande”. Fiskars alla organ och kroppsdelar beskrivs detaljerat. Här gör Artedi också den systematiska indelningen av fiskarna i ordningar (alternativt klasser eller familjer), släkten och arter grundat på ”säkra exempel hämtade från naturen själv”. Detta uppskattas av Linné som skriver ”till sist rensar han iktyologin från det barbari som råder bland namnen på släktena”.
Fiskarnas släkten (Genera Piscium). I del tre beskriver Artedi 242 arter och gemensamma karaktärer inom de 59 släkten i vilka han delat upp fiskfaunan. Det är inga översiktliga beskrivningar han gör. Till exempel skriver han om släktet Perca, dit abborre och gärs hör: ”Gälhinnan innehåller sju småben på vardera sidan. Fjällen är mycket hårda och sträva, det vill säga i randen taggiga, liksom med små spikar. Den översta skivan i gällocken är tandad runt om. Ryggen är än enkel- än dubbelfenig.” Därefter beskriver han släktets sju arter. Ett viktigt arbete tycker Linné som kommenterar: Vad funnes i naturvetenskapen utan släktena? Förvisso inget annan än kaos.
Synonymer till namnen på nästan alla fiskar (Synonymia nominium piscium fere omnium). I del fyra av Ichtyologia listar Artedi ”namnen på fiskar hos nästan alla de auktorer, som någonsin skrivit om fiskar: såsom grekerna, romarna, barbarerna och nästan alla därpå följande iktyologer, tillsammans med de inhemska namnen hos olika nationer.” Artedi här, och Linné i sina arbeten, etablerade det binomiala namngivningssystemet där artnamnet består av två ord, ett för släktet och ett för arten. Med Artedis genomgång av namn på fiskar på tio olika språk var det nu möjligt för forskare att utbyta kunskap utan risk för (större) missförstånd.
I den femte delen, Descriptiones specierum piscium, beskriver Artedi detaljerat ”praktiskt taget alla fiskarna i konungariket Sverige … tillsammans med åtskilliga andra främmande”. Beskrivningarna grundar sig på dissektioner av mer eller mindre färska fiskar, men också på torkade och våtlagda preparat. Man bör tänka på att arbetet utfördes under mycket enkla förhållanden jämfört med möjligheterna i dagens ljusa och välutrustade laboratorier. Dessutom ansågs Peter Artedi vara en nattmänniska med vad det kan innebära när det gäller ljusförhållanden under arbetet. Förutom externa mått och proportioner använde han bland annat antal ryggkotor och gälstrålar för att särskilja släkten. Nästa gång du rensar en abborre kan du jämföra dina noteringar med Artedis (”nitton revben på var sida” och ”ryggkotorna är i allmänhet fyrtioen”). Artedi beskrev även inälvor och fenkaraktärer, för abborren i totalt 31 punkter. I förordet till del fem skriver Linné sammanfattande att ”ingen har någonsin undersökt fiskar mer exakt”.
Den nya utgåvan av Ichthyologia har översatts av Hans Aili, professor i latin vid Stockholms universitet. Detta kvalificerade och omfattande arbete (drygt 500 sidor i denna version) började han med redan 1995. En del av de problem och beslut som han ställts inför beskriver han i kompletterande artiklar om Linné som redaktör och om Artedis vetenskapliga språk. Genom noggrann analys av tidslinjer, Linnés dagboksanteckningar och vad Linnés skriver om Artedi i Ichthyologia (Vita Artedi, återgett på 13 sidor i nyutgåvan) ifrågasätter Hans Aili om relationen dem emellan var så god som Linné framställer det. Han skriver bland annat: Det intryck man får av Linnés två berättelser och Artedis fullständiga tystnad är att vänskapen dem emellan inte längre var av det täta slaget och att Artedi möjligen var den som mest tog avstånd (sidan 570).
Förutom den tidigare nämnda biografin och Ailis artiklar tar andra artiklar i nyutgåvan upp iktyologer före Artedi, iktyologiska perspektiv på Artedis arbete, svenska fisknamn (använda av Artedi och nutida) samt benfiskens anatomi. Författare till dem är Sven Kullander, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm och Clas-Ove Strandberg, Stockholms universitet. Gunnar Broberg, framliden professor i idé- och lärdomshistoria vid Lund universitet, har skrivit ett förord med rubriken Vattenriket Sverige.
Att läsa Ichthyologia i sin helhet är i första hand något för specialister, iktyologer. Emellertid skulle jag säga att i alla fem delarna finns intressanta avsnitt även för icke-specialisten. Framför allt gäller det Philosofia Ichthyologica, del två, där vi bland mycket annat kan läsa Artedis definition av fisk och en mer utförlig beskrivning av fiskarnas anatomi och Descriptiones specierum piscium, del fem, där det finns flersidiga detaljerade beskrivningar av fiskarterna, klart begripliga och säkert gällande även idag. Ichthyologia saknar stort sett illustrationer. Det anses vara en delförklaring till att den kunde ges ut på kort tid och få stor spridning. Det gör den dock lite tråkig. Ett sätt att göra läsningen mer intressant kan vara att ha ett illustrerat verk som bredvidläsning, till exempel det med Jörgen Wiklunds konstnärliga foton av i Sverige inhemska fiskar.[2]
Jag har inte berört Artedis död, endast 30 år gammal i en kanal i Amsterdam. Det har spekulerats tillräckligt mycket om hur det gick till och det finns några teorier. Detta beskriver Jakob Christensson utförligt på fem sidor (sidorna 541 ff.) i sin biografi. Något facit kommer aldrig att finnas.
Alla med någorlunda allmänbildning känner till Linné, hans resor och ungefär vad han vetenskapligt uträttade. Men Peter Artedis vetenskapliga arbete om fiskarna är mindre känt. Genom denna nya utgåva av Ichthyologia kan den intresserade komplettera bilden av kunskapsutvecklingen inom biologin med tyngdpunkt på beskrivning, systematisering och namngivning av växt- och djurliv. Peter Artedis roll har inte varit obetydlig. Bokens baksidestext avslutas med: Artedis nydanande verk visar med eftertryck att Linné inte var den enda svensken som på 1700-talet förmådde föra in det biologiska studiet på långsiktigt fruktbara banor.
Noter
[1] Nordmalings hembygdsförening. 1985. Peter Artedi och Nordmalings flora, jämte en levnadsteckning och en utredning om släkten Arctædius. Skrift, ägnad minnet av Peter Artedi (1705–1735). 78 s.
[2] Wiklund, J. (foto) och Ottosson, M. (text). 2020. Sveriges sötvattensfiskar. Avium förlag. 231 sidor.
Vinjettbild. Nyutgåva av Artedi, Peter. Ichthyologia. Det vill säga alla verk om fiskarna. Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien 2022. På omslaget till nyutgåvan av Ichthyologia avbildas en sanktpersfisk, hämtad ur De historia piscium libri quatuor av en av Artedis föregångare, iktyologen Francis Willughby.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.
Clas har arbetet som lärare och forskare vid SLU under nitton år fram till 2002 och är docent i skogsskötsel. Från 2002 till 2022 var han skogsskötselspecialist vid Skogsstyrelsen och är sedan 2016 ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien.