Efter dryga 30 år så finns nu notboken 118 Sorselelåtar, 1800-tal till nutid i tryck. Fyrtiofyra upphovspersoner presenteras med bild, text och sina låtar. Det har genom åren funnits ambitioner att ge ut låtar från Sorsele och flera ansatser har gjorts men av olika anledningar så har projektet skjutits på framtiden. Följande text tar upp processen med arbetet och det färdiga resultatet.
Bakgrund
När jag 1988 flyttade till Sorsele träffade jag och började spela med riksspelmannen Allan Carlsson (1914–1999). Han bodde i södra Blattnicksele och jag i Nedre Saxnäs på andra sidan Vindelälven. Under tio års tid åkte jag hem till honom och hans fru Märta. Han lärde mig mycket som till exempel att spela med rullstråk och han introducerade mig i den hälsingska folkmusiken som han tyckte mycket om. År 1989 startade jag en folkmusikkurs där de flesta spelade fiol men det utökades snart med dragspel och andra instrument. Ett spelmanslag var fött och fick namnet Vi som inte drar jämt och vi debuterade under Folkmusikåret 1990 på darriga knän med låten Babba-Lisa hyfsen. Intresset för den lokala folkmusiken växte och vi hittade snart fram till de låtar som fanns dokumenterade till exempel Sorsele brudmarsch av Emil Holmgren. Men det borde väl finnas fler? År 1989 bildades Sorsele Folkmusik-och Dansförening. Ett av målen var bland annat att dokumentera folkmusik, spelkvinnor, spelmän, visor och dans.
Bandspelare och anteckningsblock
Nu började en period med att söka personer som var intressanta att intervjua, och som ville bli intervjuade. Det kom in många tips och snart åkte jag runt med bandspelare och anteckningsbok. Intervjutekniken förbättrades under åren, men jag ångrar fortfarande att jag inte fotograferade dem jag intervjuade. Vid varje telefonsamtal eller besök så kom nya namn upp och materialet växte.
Det är många som har bidragit med tips och material och under en fem månaders projektanställning så gjorde Lars-Åke Gustavsson ett 30-tal intervjuer. Förutom alla intervjuer så var Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) med forskningsarkivarien Staffan Lundmark en värdefull källa. Bland annat så hade spelmannen Thomas Andersson varit och nosat lite på Sorsele och gjort några inspelningar. Siw Burmans och Gunnar K Karlssons notsamling Slatta fra Wästerbottn har varit en inspirationskälla.
Struktur
Alla som jobbat med dokumentation vet att man måste hitta en struktur för att kunna hantera ett stort material. I mitt fall började jag med att placera in allt byavis. Sedan blev det många frågor att ta ställning till. Var går gränserna mellan folkmusik, gammeldansmusik, modern musik, jazz, och populärmusik? Det var inte ovanligt att en spelman eller spelkvinna hade flera repertoarer, och under sitt spelaktiva liv även ändrade inriktning, till exempel under väckelserörelsen.
Det fanns helt uppenbart en stark musiktradition i Sorsele. Många har ägnat sig åt musik på ett eller annat sätt, inte minst inom körverksamheten. Dragspelet hade en stark ställning och dragspelsklubben var mycket livaktig. Dessutom visor och dans. Lägg där till den samiska jojktraditionen.
Jag ville lära mig mer och anmälde mig till universitetskursen Lokal musikhistoria i Umeå med Alf Arvidsson, professor i etnologi med särskild inriktning mot musik. Det var väldigt intressant och givande och jag skrev min uppsats om Sorselespelmannen Allan Carlsson.
Arbetsgrupp
Efter några år bytte spelmanslaget namn till Sorsele spelmän. Repertoaren kretsade en hel del runt de Sorselelåtarna vi hade hittat, även om vi spelade annat också. Jobbet med notboken tog en paus och i stället spelade vi in två cd:ar; Låtar från Sorsele (1997) och Låtar från Sorsele och Malå (2002).
Ibland lämnade någon gruppen och nya medlemmar kom till. När Malå fick en ny kantor, som därtill ville spela folkmusik, så väcktes tankarna på en notbok till liv. Vi bildade en arbetsgrupp bestående av Erik Kraft-Fängström, Hansi Karlsson och jag själv. Under åren 2019 fram till utgivningen har vi arbetat målmedvetet.
Först satte vi upp kriterier för vad som skulle vara möjligt att ta med i boken. Vi fokuserade på upphovspersoner som komponerat Sorselelåtar, och beslöt att inte ta med visor, jojk eller dans då det skulle ha blivit alldeles för omfattande. Det var viktigt att notboken skulle kunna stå på ett notställ utan besvär.
Vi var överens om att ta med både döda och nu levande upphovspersoner. Flera av de nu levande har komponerat många låtar, så här blev det nödvändigt med en begränsning på två låtar. I övrigt tog vi med allt vi hittade. När det gällde genre så intog vi en generös och tillåtande ståndpunkt. Folkmusik-och gammeldans finns med, men även någon slow fox, tango, blue grass och enstaka visa. Alla upphovspersoner presenteras med text, foto och de nedtecknade låtarna.
Många timmar har ägnats åt att från ibland raspiga kassettband skriva ner noterna till låtarna, texter har skrivits, arkiv har dammsugits, fotografier har sökts på Västerbottens museum, bildbanker och på andra ställe och tidningsartiklar har gåtts igenom. Texterna har bearbetats, korrekturlästs och noterna har korrekturspelats. Förhoppningsvis har vi minimerat felaktigheter.
Resultatet
Under perioden 2019-2023 så hittade vi fler och fler upphovsmän och antalet låtar fördubblades till att bli 118. I sin slutliga version är notboken på 160 sidor. Den är inte komplett. Det är en omöjlighet och fortfarande kan det förhoppningsvis dyka upp fler låtar från Sorsele. Den musik som presenteras är musik som har spelats till i huvudsak dans. Det är främst valser, schottisar, hambo, polketter och polskor.
Samlingens första och äldsta låt är en polkett av en ej namngiven same nedtecknad av Karl Tirén. Dragspelaren Hjalmar Forsberg föddes 1896 och är den första personen som presenteras med bild, presentation och tolv låtar. Därefter följer de övriga i ordning efter sina födelseår. Den yngsta, Tilde Johansson, är född 2005. Som väntat så är de flesta upphovspersonerna män men nio kvinnor bidrar med egna låtar.
Vissa släkter utmärker sig lite mer som till exempel Holmgrenarna där, förutom pappa Emil, fyra av sönerna Valfrid, Konrad, Gustav och Kuno har efterlämnat egna låtar. Hjukströmmarna och Hedmännen är också släkter som bidragit starkt till musiklivet. Sorseles mest kände musiker är kanske Casper Hjukström som med sin klarinett och kärleken till jazzen tog sig till Stockholm och blanda annat spelade i Tore Erlings orkester, dock ingen egen produktion vad vi vet.
Under dokumentationsarbetet så har många namn nämnts, personer som spelat, sjungit men kanske inte komponerat egna låtar. I slutet av notboken har vi placerat in alla efter den by de har kunnat knytas till. Alla byar hade förstås någon som kunde traktera något instrument, sjunga eller tralla. Vi tycker att det är viktigt att deras namn nämns då de alla bidragit till musiklivet. Byaregistret innehåller 266 namn, med levnadsår och instrument.
I notbokens slutord skriver vi att
Det var många kvinnor som hemmavid sjöng och kanske spelade något instrument, men vid dokumentationen/intervjuerna så är det männen som nämns. Kanske var det självklart att ”mamma sjöng ju alltid”, men att det skulle vara något att tala om var inte lika givet. Många gånger var det mammorna som lade grunden till barnens musicerande, och trevnad i hemmet.
Avslutningsvis
Vi är både glada och lättade över att notboken, med alla texter och fotografier, nu är klar och att en del av Sorseles kulturarv finns bevarat.
Det är viktigt att dokumentera men det är lika viktigt att materialet inte ligger i någons skrivbordslåda och riskerar att kastas bort. Ett tips är att överlåta samlingar och material till lämpligt arkiv i väntan på att någon har möjlighet att bearbeta och offentliggöra det på ett eller annat sätt.
Nu får 118 Sorselelåtar, 1800-tal till nutid flyga iväg. Förhoppningsvis hittar nya spelmän och spelkvinnor låtar de tycker om. Vi har själva upptäckt så otroligt många fina låtar, och nya kommer till. Folkmusiken lever och frodas.
Vilken glädje!
Vinjettbild. 118 Sorselelåtar, 1800-tal till nutid. Utgiven av Sorsele Folkmusik-och Dansförening. Tryck, Kopieringsservice, Luleå, 2023. Antal sidor: 160, spiralbindning.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.