De flesta av oss som var barn på 1900-talet minns nog en eller annan Barnens dag-fest. Men vad för slags arrangemang var egentligen detta? Och varför upphörde firandet av Barnens dag? Rolf Hugoson besökte Folkrörelsearkivet i Umeå och fick en del svar i Umeå Barnens dag-förenings arkiv.
Umeås första Barnens dag-fest anordnades på Ön den 18 juni 1905. I sin självbiografi ”I koja och residens”, postumt utgiven 1943, skildrar Umeåpolitikern Gustav Roséns de första planerna – detaljerat, som om han hade full koll. Han spelar själv huvudrollen. Efter att i tidningen ha läst om Köpenhamns insamlingsdag till förmån för fattiga barn, uppbådade Rosén genast stöd för att Barnens dag i Umeå, ”den första i Sverige” påstår han. Visserligen noteras att idén om en ”barnens dag” redan 1901 hade introducerats av en grosshandlare Eliasson i Stockholm, men Rosén säger att genomförande då uteblev.
Att man redan sommaren 1901 ordnade en ”barnens dag” i Grängesberg, till förmån för gruvarbetarnas barn, det kan förstås ha undgått hans uppmärksamhet. Det är sant att Skellefteå inte förrän 1938 bildade en Barnens dag-förening. Men hur kunde tidningsmannen Rosén tillåta sig att glömma bort Barnens dag-febern i Sverige, våren 1905? Ursprunget var det upprop som spreds inom nykterhetsrörelsen, som överallt ville ordna ”barnens dag” till förmån för sommarlovskolonier. Detta återrapporterades i dagspress över hela landet och följdes på många håll upp med konkreta företag.
Sundsvall ordnade Barnens dag redan den 1 juni 1905. Två veckor tidigare hade Stockholms första Barnens dag (13 och 14 maj) rönt än större uppmärksamhet. Att döma av ett långt reportage publicerat i Westerbotten 27 maj, så möttes huvudstadens besökare av en nästan besvärande stor uppslutning av karnevalsklädda barn försedda med insamlingsbössor.
Ty detta var länge kärnan i varje Barnens dag-fest: insamlingsbössor och karnevalsliknande parader, där olika skolor eller föreningar tågade till sång och musik, åtföljda av vagnar som pryddes med blommor eller skämtsamma budskap. Insamlingsbössorna fick snart ett viktigt komplement genom lottförsäljning (via den bekanta tombolatrumman). Intäkterna gick överallt till inköp av hus på landet dit ”mindre bemedlade” barn skickades för att få frisk luft, idrotta och äta upp sig. Åtminstone under första halvan av 1900-talet snarast krävde sociala myndigheter att barnen skulle uppnå en viktökning, om möjligt på några kilo.
Barnens dag-föreningen i Umeå köpte strax in en gård benämnd Lyckebo, belägen på Tavelsjöns södra strand. Här anordnades sommarlovskolonier för växande barnaskaror. Medlen från de årliga Barnens dag-festerna räckte även till att ordna skolbespisning i Umeå folkskolor.
Huvudsaken var välgörenheten och symbiosen mellan insamling och utgifter, alltså å ena sidan festen Barnens dag, å andra sidan sommarkolonin med kostnader för personal, förplägnad och resor.
Under seklets gång utvecklades de både aktiviteterna på skilda vis. Redan 1906 hade festen flyttat in till den centrala staden. Festtåget förblev ett stående inslag, men allt viktigare var strax själva nöjesfältet. Platsen ändrades genom decennierna, från nuvarande Vänortsparken, via kvarteret Fabriken vid Vasaplan, bort förbi fängelset och nuvarande Blå vägen, upp till grusplanen nedanför Hamrinsberget.
Efter Barnens dag på Dragonfältet 2005 tycks emellertid ett långvarigt uppehåll ha inträtt. Numer krävs eftertanke för att komma ihåg dessa årliga fester, som länge hade sin plats i kalendern första helgen i september. Barnen erbjöds då karuseller och cirkus. Från och med 1940-talet anslöt även professionella musiker och andra kändisar från radio eller TV.
Lotteriet lockade de spelsugna, särskilt de år högsta vinsten var en bil. I programbladet för år 1962 intervjuades hemmansägaren Elis Karlsson i Norrbyn, Tavelsjö. 1923 var han arton år gammal och hade köpt två lotter. Den ena fick mamman, den andra behöll han och vann på den en ny T-Ford, som han glad körde hem. Strax skaffade han även körkort. 1930 erbjöds publiken köpa en lott för en krona och tio öre och kunde hoppas på att vinna en helt ny Chevrolet kupé.
Vinsterna av dessa fester, insamlingar och lotteriintäkter skulle gå till behövande barn, det var grundtanken. Att låta barn bo på landet kunde under 1900-talets första fattiga decennier vara en livsviktig hjälp för mindre bemedlade familjer. Men efterhand avtog den värsta fattigdomen och bostäderna blev bättre. Vattenledningar drogs in överallt i städerna. Efter andra världskriget kom även WC och badrum. Den smittsamma tuberkulosbakterien bekämpades med obligatorisk vaccinering. Utökad preventivmedelsanvändning minskade antalet barn. Dessutom kom 1937 behovsprövade barnbidrag, som tio år senare blev allmänna. 1938 infördes två veckors semester, 1951 förlängd till tre veckor; från och med 1978 fem veckor. Kommunerna tog ett allt större ansvar för barnens välfärd. Dagis för vissa blev förskola för alla.
Under tiden fick sommarkolonierna alltmer karaktär av lekfyllda läger, som åtminstone delvis påminde om de amerikanska ”summer camps”. Cornelis Vreswijks berömda visa ”Brev från kolonien” (1965) är faktiskt en mycket fri översättning av Allan Shermans Hello Muddah, Hello Fadduh (A letter from Camp).
Det fanns också läger drivna av scouter, av idrottsrörelsen eller av KFUM. Sistnämnda förbund köpte 1953 en fastighet på Norrbyskär som alltjämt fungerar. Västerbottens gymnastikförbund skaffade sig 1939 en fastighet i Sörmjöle, som 1954 övertogs av Barnkoloniföreningen Uman, kontrollerad av Barnens dag-föreningen.
Nya statliga regler ställde emellertid från och med 1970-talet allt större krav på både personalens utrymmen och besökarnas, liksom på de sanitära resurserna (särskilt i köket). Kostnaderna för att driva fastigheter och verksamhet började överstiga intäkterna. Föga förvånande bildade Stockholms stad 1980 stiftelsen Barnens dag. Den sköter alltjämt (men i mindre skala) det berömda Barnens ö, ett väldigt koloniområde utanför Norrtälje. Umeå kommun köpte gården i Sörmjöle 1983, men gav fortsatt stöd till Lyckebo, som Umeå Barnens dag-förening behöll. Då det stödet 1999 upphörde tvingades dock föreningen upphöra med sin egen koloniverksamhet. Istället kan gården hyras av andra föreningar.
Även om någon enstaka Barnens dag ibland ordnas här och var i landet så tycks storhetstiden vara förbi. Behoven av hjälp är större utanför landets gränser. Insamlingsgalorna sänds i TV. Stadsfester har antagit nya former, bättre lämpade för konkurrens eller samarbete med de sociala media som på nya sätt fångar våra intressen.
Källor
Rosén, Gustav. I koja och residens – minnen. Bonniers. Stockholm 1943.
Umeå Barnens dag-förenings arkiv. Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
Samtliga fotografier i artikeln ur Umeå Barnens dag-förenings arkiv. Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
Vinjettbild. Cirkus Pladaski. Barnens dag i Umeå sommaren 1948.
Glöm inte att uppge författarnamn och källa när du hänvisar till denna artikel.